Reine ”Vargen” Johansson tolkar Dan Andersson

När du får höra talas om att någon tonsatt gamla dikter tänker du då som jag att detta framförs på gitarr eller luta på ett pretentiöst sätt av en ensam trubadur? Då får du tänka om när Reine ”Vargen” Johansson tar sig an Dan Anderssons texter. Här bjuds vi på country, americana, och sagolika stycken. För att få reda på lite mer så ringde vi upp Vargen.

Ditt artistnamn Vargen var kommer det ifrån?

Jag har alltid gillat vargar, allt ifrån det jag var liten och vi hade en jämthund som såg ut som en varg, och jag lyssnade mycket på pappas Steppenwolfplattor och tyckte det var ett coolt namn. Ensamvargen eller i flock passade väldigt bra för min musikverksamhet kände jag. Och så spelade jag vargen i teaterpjäsen Vargen och Rödluvan för drygt tio år sedan, en jättehärlig roll och jag tyckte om den karaktären, mycket mer komplex än i original-Grimmsagan. Egentligen schysst men missförstådd, en underdog (!) som får upprättelse mot slutet av pjäsen..

Din skiva kommer den att ges ut fysiskt eller endast digitalt?

Både och. Den fysiska kan man beställa genom att kontakta mig på vargen@vargen.net och sen finns den på ett gäng sajter som Itunes och CD Baby där man kan ladda ner den. Jag själv gillar den fysiska skivan. Att hålla i dem, titta på omslag och läsa i texthäftena. CD-skivan förstörde lite av totalupplevelsen som fanns med LP-formatet. Men med min CD-skiva följer det med en booklet med texterna och ett förord skrivet av en kulturjournalist, Carl Erland Andersson, som skriver för Göteborgsposten bland annat. Han gillar Dan Andersson och Bob Dylan vilket jag också gör och därför tyckte jag han verkade insatt nog både i text såklart men även det musikaliska.

Foto: Cherry Sander

Hur upptäckte du Dan Andersson?

Jag har varit ute och spelat ganska mycket Cornelis Vreeswijk, Evert Taube och liknande grejer. Jag hade ett Cornelis- program runt 2011 då jag spelade och pratade om hans liv och musik under ett par timmar. I slutet av en sån spelning så kom det fram några stycken och sa, ska du inte göra något med Dan Andersson? Dan var ett tomt blad för mig. Förutom att ha hört ”Jag väntar…” och ”Tiggaren från Luossa” så visste jag inte så mycket om honom. I samband med frågan om Dan så kom det upp ett namn. Pär Sörman, som tolkar Dan Andersson. När Sörman kom till Varberg gick jag och lyssnade på honom och det var riktigt bra. Sen har Thåström, som jag gillar, gjort en del grejer med Dan Andersson.. Jag läste en bok av Göran Greider som handlade om personen Dan Andersson och blev riktigt fascinerad.

I februari skulle jag på ett bröllop och då kom tonsättningen till De Älskandes Vin till. Den skrev jag till brudparet. Några veckor senare flödade det till ytterligare fyra, fem låtar. Så stora delar av skivan är skrivet och inspelat mellan februari och april. Det kom bara, så det var väl meningen att de skulle ut. Det kändes som att låtarna skrev sig själva. De bara kom. Pang bom färdigt. Texterna var där och melodin kom direkt. Fram med gitarren och så var det klart. Inget jobb mer. Det har aldrig riktigt hänt mig förut. Oftast sitter man och tragglar med låtarna lite grand. Man tar bort och lägger till. Men här var det bara solklart från början. Det var ett fruktansvärt bra grundmaterial i texterna. På nåt sätt så föll sig musiken direkt.

Av skivans 12 låtar är det en som är med din egen text?

Ja och det är den som gjordes efter att jag hade läst Greiders bok. Jag började dikta ihop en text som handlade om Dan som person och lite omkring hans karaktärer. Känner du till hur han dog?

Var det inte i samband med att de skulle avlusa ett hotellrum?

Precis. Cyanid som inte vädrades ur hans hotellrum ordentligt. Det var så nära att han inte skulle ha kommit iväg ifrån Dalarna till Stockholm den morgonen. Han drömde om att han skulle dö. I drömmen stod han på den ena sidan vägen och skulle över till den andra sidan för att lämna ett viktigt brev till sin syster Anna som stod där och väntade på honom. Men så kunde han inte ta sig över vägen för där låg en stor svart likkista. Drömmen berättade han för sin fru på morgonen innan han gav sig av. Sedan gick han och grubblade länge och drog ut på tiden så han nästan missade tåget. Men tvärs emot sina onda aningar så bestämde han sig, skyndade sig och kom iväg. Nu kan ju en del vara fabricerat i efterhand på grund av vad som hände. Det är trots allt lite fascinerande. Så de där historierna började gro i mig och då kom låten ”Sagor från stad, sagor från land” som jag har skrivit själv med lite modifikation då jag har tagit lite från hans två sista dikter i slutet av låten. De två är något av vad man skulle kunna kalla för bokslutsdikter. De handlar om livets slutskede fast han bara var drygt trettio år när han skrev dem.

Hans texter är ju skrivna för länge sedan, men är de fortfarande aktuella?

De som jag har valt har jag valt för att jag tycker att de håller och är härliga att framföra idag också. Det finns väl några såna här grammatiska böjningar typ skola och gingo som finns kvar. Där har jag tagit mig friheten ibland om det stämmer bättre med melodin att ändra just de orden. Annars tycker jag att texterna är allmängiltiga. Jag har med en text som handlar om en tjuvskytt. Det är inte helt vanligt att man går och tjuvjagar i skogarna idag. Men det går att applicera storyn på andra liknande verkligheter. Den handlar om en torpare som blev fråntagen sin skog och mark. Köttet som han hade där ute bara försvann. Vad gör man om man har fru och barn som ska mättas? Man tjuvjagar helt enkelt. Det kanske inte finns någon som svälter i Sverige idag men vi har tiggare och folk som blir av med sina jobb. Nånstans så finns det människoöden och känslor av utsatthet i det här som jag tycker fortfarande håller. Sen finns det en vacker, drömmande. halvt ockult, vidskeplig touch i en del av dikterna som jag tycker är spännande. Lite sagomystik över tre av låtarna. Det tycker jag håller för det är något som man inte ser inom annan musik. Så det kände jag att det ville jag göra något av.

Är det något åt John Bauer hållet?

Det har jag inte tänkt på innan men ja, det är ganska likt de bilder som jag får i mitt sinne när jag läser texterna. Med skogen som det mystiska och vad som finns där. I hans barndomshem var det ganska religiöst. Hans pappa var skollärare och övertygad nykterist och höll barnen hemma. De fick inte leka med andra barn efter skoltid då de kunde ha dåligt inflytande osv. Jag tror att det här förbjudna var något som lockade Dan Andersson. Han hade stor respekt för sin pappa och han var jättebetydelsefull. Det religiösa och gudfruktiga fanns men det andra fanns också. I bygderna runt om var det väldigt vidskepligt på den här tiden. Det var mycket som låg kvar som folktro och sen så söp de nåt fruktansvärt mycket vilket inte gjorde dem rationellare.

Men det är på de svagares sida han står?

Han sparkar uppåt. De utsatta och fattigas talan är det han för.

Har du någon egen favorit på albumet?

Det har jag. Visa vid varma källorna, tycker jag mycket om. Den och Laolands uggla, det är två som är tagna från diktsamlingen Det kallas vidskepelse. Nu tycker jag om alla barnen, men måste jag välja några så är det de två. Det kommer nog att göras en video till Varma källorna senare i höst, det ser jag fram emot.

Du har även tolkat Bob Dylan?

Jag har översatt Dylanlåtar men jag har inte fått något godkänt. Det är väldigt få som får det. Det tar för lång tid. Jag skickade iväg en låt för godkännande och efter två månader frågade jag vad det är som händer och fick som svar att det här kan ta flera år. Det var i mars förra året. (skratt)

Han var ju inte så snabb med att svara angående Nobelpriset heller.

Nej, men i regel verkar det vara hans manager som bestämmer över översättningarna. Jag har översatt Dylan och det var egentligen så jag kom in på att ta mig an det svenska språket.

Nu fick Dylan Nobelpriset, men hade det varit något för Dan Andersson?

Det är lite som att Astrid Lindgren eller Tove Jansson skulle ha fått det. Det är nog för publikt tror jag att en del skulle tycka. De är för stora redan och det är inte tillräckligt svårt eller smalt. Å andra sidan så är Dylan det med. Nu har Dylan en sån jättekvantitét så han hittar rätt så många gånger. Fast jag tycker att Leonard Cohen är en bättre mer selektiv textförfattare. Men jag är glad för att Dylan fick det, jag tycker han är värd det. Sen tycker jag självklart att Dan skulle ha det för han håller ihop sitt dikt och författarskap.

Ska du ut och spela i höst?

Det är tanken och det ligger och pyr lite nu. Försöker snickra ihop en turne. Datum och ort kommer att läggas ut på min facebooksida, www.facebook.com/vargenmusic allt eftersom. Drömmen vore att få åka upp mot Ludvika och få spela där omkring. Få se markerna där han bodde.

Kommer gänget som spelar på skivan att följa med då?

Nej, det går inte. Jag är inte där så jag kan bräcka deras ordinarie jobb. Men några av dem följer med. Vi blir nog fyra stycken och då skulle vi kunna hålla ihop det hela.

Posted in Nöje.