Personligt är Kristofer Greczulas röda tråd.

Idag släpper Kristofer Greczula sin tredje singel, Intoxicated Love, som soloartist. Men tro inte att han är någon duvunge inom musiken. Redan som sextonåring blev han med sitt band Damn Delicious signade. Då var det rock som stod i fokus, nu som soloartist är det mer pop som gäller.

Handlar låten Intoxicated Love om en relationskris som var personlig?

Det skulle man kunna säga.

Är det svårt att uttrycka sig när det är en personlig grej?

Man blir lite försiktigare med vilka ord man väljer och hur man sjunger det. För mig är det ganska naturligt att skriva om saker som rör mig och som händer i mitt liv. Det är det som jag vill dela med mig av. Även om det blir lite extra när det är personligt.

Låten You´re Not Alone var väl också personlig?

Exakt. Det är väl min röda tråd antar jag. Jag är en känslomänniska så det blir nog enklare så.

Pressfoto

Handlade debutsingeln Taste också om något personligt?

Det är ingen påhittad historia, men ändå inget jättestarkt personligt om man jämför den med de andra två låtarna. Så den sticker ut lite.

Om man jämför tiden nu när du är soloartist med tiden då du var med i bandet Damn Delicious, hur tycker du skillnaden är?

Det är lite annorlunda arbetssätt om man är soloartist eller med i ett band. Båda har sina för och nackdelar. Jag har i princip ett liknande band när jag spelar live nu med. Man får lite bandkänsla även om inte alla i bandet är med och tar beslut. Det är ganska skönt för jag får ta alla beslut och så säger jag till bandet vad de ska göra. (skratt) I bland kan det vara lite ensamt och tråkigt att vara soloartist. Därför är det viktigt att omge sig med bra människor.

Det blir lite som att du är kapten på skutan men ändå beroende av matroserna?

Absolut. När jag spelar live så har jag ett band med mig. Jag är väldigt beroende av dem på scenen.

Jag antar att du föredrar att stå på scen?

Det är där som jag känner mig mest hemma.

Men du längtar inte tillbaks till rockmusiken?

Faktiskt inte. Känner mig ganska färdig med det. Men man vet ju aldrig. Det var pop som fick in mig på musiken från första början, så rockbanden kan man se som en ungdomssak. Jag tycker fortfarande om rockmusik lika mycket. Jag tycker att musiken som jag skriver nu är mer jag. Kanske gör jag en rock platta när jag är äldre. Men jag gillar att ha med organiska instrument. Som på Intoxicated Love finns det bas, trummor och nån zynth som styr hela låten. Jag jobbar fortfarande som om jag spelar rockmusik bara det att det är lite mer kommersiellt. När jag kommer att släppa album framöver så kommer det garanterat finnas lite rockiga inslag.

Det blir lite som Roxette?

Precis. Är det en bra låt så kommer jag att vilja släppa den. Det är lite lättare som soloartist att inte vara låst vid en genre utan kunna släppa musik som man kan stå för och tycker om. Jag skriver och sjunger så om det är popigt eller rockigt tror jag inte att man förlorar på det utan snarare vinner på det i längden. Jag tycker själv att det är tråkigt att lyssna på artister som har för enformiga låtar. Det ska vara dynamik som på en konsert. Man ska kunna ha lugna och lite ösigare låtar, lite blandat.

Så här långt har det gått riktigt bra med över 3 miljoner streams på låten You´re Not Alone.

Det är skitkul! Det hade jag faktiskt inte trott om jag ska vara helt ärlig. Framför allt inte då jag skrev låten själv. Jag skrev den när jag var arton år. Då var det inte med det syftet att den skulle släppas. Utan det var bara en låt som jag skrev under den perioden. Ännu roligare när det gått så bra  för den låten är att det inte fanns nåt kommersiellt syfte med den från början. Men den har mottagits jättebra vilket jag är glad för.

Och den skrev du under en period av psykisk ohälsa, får man fråga vad den bestod av?

I grund och botten så kom det sig av att jag hade mycket acne när jag var 17, 18 år. Sen när jag var arton blev det värre vilket gjorde att jag fick sämre självförtroende. Jag blev desperat för att få bort acnen och använde olika krämer och mediciner. Som en sista utväg tog jag en stark tablett som har följdeffekten att man får inte träna, dricka alkohol, sola och den dödar mycket endorfiner. Den kan bringa depression så det är mycket frågor och kontroller innan man kan käka den. En blandning av de här tabletterna och att jag hade mycket acne var inte så muntert när man gick andra året på gymnasiet. Då skrev jag låten som ett brev till mig själv.

Kan tänka mig att det även var tufft att ha ett band och att man förväntas stå på scen.

Precis. Vi hade ett kontrakt med skivbolaget Lionheart och spelade mycket i Stockholm. Det var inte lägligt helt enkelt.

Om vi går tillbaka till när ditt musikintresse väcktes, minns du vilka pop artister du fastnade för?

När jag var riktigt liten så var det Michael Jackson. Ingen konkurrens. Han var nummer ett under min barndom. Det var både sång och dans som tilltalade mig. Jag har alla hans skivor och DVDer. När jag blev äldre började jag komma in på Bruce Springsteen och Beatles osv.

Blev låtarnas texter mer intressanta när du blev äldre?

Det förändrades lite där. Det var väl Springsteen som förde in mig på texterna, även om Michael Jackson har fantastiska texter också. Bruce är beroende av sina texter och de storys som hans låtar har. Nu försöker jag ha en blandning mellan det. Även om texten är viktig så får inte det ta över melodierna.

Har du inspirerats och tagit med dig Michael Jacksons sätt att röra sig på scen?

Det har jag absolut gjort. När jag var ung så dansade jag jättemycket, var med på tävlingar och inför första singeln som jag släppte för ungefär ett år sedan så började jag ta danslektioner igen. Man har konstigt nog ganska mycket kvar från den tiden. Hur han rört sig har alltid varit en inspiration så helt klart har jag tagit det med mig.

Du är inte skrockfull som släpper låten på fredagen den trettonde?

Absolut inte. Jag tycker det känns kanonbra att släppa den på fredagen den trettonde. Men vi får väl se vad jag säger på lördag. (skratt)

Nyfiken på hur Kristofer Greczula låter? Lyssna här: https://open.spotify.com/artist/13NMzn27VInG00ibGr91Z4?si=c-japN0XSXadid6_sYj3lg

Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.