För tredje året i rad tar Thomas Di Leva succéturnén ”Hjärtat vinner alltid” ut på ny turné runt om i landets kyrkor. Sedan starten 2016 har turnén blivit populär och numer en kärt återkommande turnétradition. Turnépremiär blir det den 24 oktober i Katrineholm och turnén besöker bland annat Sunne, Stockholm, Borås och Örnsköldsvik m.fl. Vi fick oss en liten pratstund med Thomas Di Leva, rymdblomman från Gävle.
När man besöker olika kyrkor är det då svårt att lyssna in sig? Kan tänka mig att klangen är olika i olika kyrkor och lokaler.
Egentligen inte för att det märker man när man gör soundchecken vad det är för klang och hur man ska tänka när man spelar. I vissa är det väldigt lång efterklang och då måste man tänka på det. Moderna kyrkor har inte samma efterklang, de är mer stumma. Då behöver man inte tänka lika mycket på vad man gör. (skratt) Det blir lätt att när man pratar i en kyrka så börjar man prata på ett visst sätt. Det högtidliga pratet. Inte bara för att man är högtidlig, utan även för att det ska höras. Man måste vara noga med varje konsonant och betona allt man säger.
När du sjunger betonar du inte på samma sätt utan då blir det mer melodiskt…
Ja så är det. Jag spelade Hamlet när jag var 26 år på Gävle folkteater. Då hade jag en grekisk röstpedagog, Mirca, som jag arbetade med. Hon var jätteduktig. Så duktig så att jag har aldrig behövt värma upp nånting i hela mitt liv efter att jag arbetat med henne under fyra månader. Hon var väldigt noga med hur man hittade klangen i rummet när man skulle stå och prata på scen. Som skådespelare var man inte uppmickad på den tiden. Då stod man där och man skulle höras av 350 personer. Då måste man hitta klangen i rummet så man når fram. Det är intressant att du tar upp det här med klang, men tro mig, jag har jobbat med det ganska mycket. (skratt)
Låtarna som du kommer att framföra består av vad jag kan tänka mig är dina kändaste som du inte kan låta bli att ta med, men kommer du även ta med lite mer okända låtar?
Ja det gör jag. Jag brukar byta ut två, tre, fyra låtar varje gång som jag gör en ny turné. När man har hållit på så här länge och gjort över tjugo album är det svårt att inte ta med sina kända låtar. Svårt att se t ex Rolling Stones utan att de spelar Gimme Shelter, Satisfaction. Det har blivit lika för mig då jag har hållit på så länge för folk förväntar sig vissa låtar. Samtidigt byter jag ut låtar för att jag gör ca 80 konserter per år. Det är något som jag vill själv och för att jag får olika idéer hur jag ska framföra olika låtar. Jag kommer även att spela min nya singel ”Men in Black”. Den har inte folk hört.
På singeln har du inte med nån kyrkokör?
Nej. Jag får arrangera om den. ”Men in Black” är en bluestolva, så jag får göra kyrkoblues av den. (skratt) Det är en kosmisk bluestolva.
Det blir olika körer i varje kyrka?
Ja. jag repeterar en timme med varje kör när jag kommer till orten där jag ska spela. Då har vi skickat noter innan så de har repeterat själva. Sen repeterar jag och min kapellmästare Anders Lundström med dem. Det är roligt för man får träffa olika folk, man dricker kaffe och te och pratar. Jag tycker att kyrkoturnéerna är så himla roliga för att det blir så familjärt och det känns nästan inte som att man är på turné. Det är mer som att åka runt i en snäll, rolig dokusåpa. (skratt)
Förutom David Bowie så lär du ha Leonardo da Vinci och Charlie Chaplin som idoler, stämmer det?
När jag var barn tyckte jag väldigt mycket om Charlie Chaplin och Leonardo da Vinci. När jag var typ tolv år så gick det nån TV serie om hela Leonardos liv. Jag, min kompisar Tobbe och Per kollade på den här serien. På varje avsnitt. Vi var så fascinerade av hans liv och allt han gjorde. Han var som ett universalgeni.
När du är kreativ, förutom med musik, målar eller uppfinner du något?
Jag gör väldigt många olika saker som att jag målar och skapar. Jag skapar till och med hemsidor. Det tycker jag är roligt. Men det är framför allt att Leonardo hade en öppenhet för världen och att han kunde använda sig av sin kreativitet för att upptäcka nya saker i världen och för att forska i världen. Min kreativitet har jag alltid använt Jag skriver saker om saker som jag forskar i och tycker är intressanta. Jag skriver inte, jag älskar dig, lämna inte mig eller bli ihop med mig – texter. Såna typiska texter som man hör. Det är inga fel med de texterna, men jag känner bara att det inte behövs ytterligare en artist som sjunger såna texter. Så mina texter behandlar kanske mer mina efterforskningar i verkligheten.
När du tog dig an Bowie, var det då svårt att välja vilka låtar du skulle ha med i showen?
Ja. tror jag hade i första gallringen runt 40 låtar. Som man kände att de var livsviktiga, men man kan inte göra en show med 40 låtar. Det blir för mycket. Man måste skala ner det. Det blev verkligen lite av kill your darlings. När vi repeterade så har jag även skalat av låtarna, skärt ner lite takter och mellanspel, tagit bort dubbelrefränger. Har effektiviserat dem för att få med så många låtar som möjligt. Vi har fått ett bra flyt för det känns som att vi får med mycket i den här Bowie showen då det är så hårt hållet vilka låtar som är med och hur långa de får vara. När det får svälla ut och när det ska hållas igen. Det blir en effektiv resa där publiken verkligen åker iväg. Han har så fantastisk musik. Man kör låt efter låt och alla är fantastiska låtar. Det går liksom inte att värja sig.
Skulle du kunna tänka dig att göra en annan hyllningsshow med nån annan artists låtar?
Inte som jag känner idag för nu känner jag att jag har gjort en sån hyllningsshow. Nästa gång som jag gör en show så vill jag nog göra en som bygger mer på min egen musik. Det blir väl det naturliga att göra. Just nu känner jag att jag är nöjd. Det är inte alla som för göra en hyllningsshow till sin barndomsidol. Jag känner mig lyckligt lottad som fått göra det och showen lever vidare. Det är många arrangörer ute i landet som rycker i det och vill att vi ska fortsätta. Vi får se nästa år om jag lägger det i malpåse eller om jag åker vidare. Den har ett eget liv. Det är inte så mycket jag kan göra, det är bara att följa med.
Då får du stuva undan den så att Thomas får komma fram…
Man känner också att det finns tid för allt. Allt har sin tid. Jag gör även egna shower. Jag är både Thomas Di Leva och David Bowie. Jag gör 70-80 konserter på ett år. Det är ganska mycket, men jag känner att det är så kul att stå på scen. Tyckte man inte att det var roligt skulle man inte orka.
