Han är en begåvad sing/songwriter med rötter i en Värmländsk småstad och spelade länge gitarr och sjöng i det kritikerrosade bluegrass bandet Whiskey & Dynamite. Nu har han släppt sitt andra soloalbum med tio låtar skrivna på svenska som heter “Ur minnet, från hjärtat till livet”. Svip.se ringde upp Degerforsbördige Tomas Brink för en pratstund om livet och karriären i Stockholm och självklart började vi med att be honom själv beskriva artisten Tomas Brink med tre ord…
– Ska jag göra det? Med tre ord… jag tänkte säga energisk men det är jag ju inte, jag är ju seg som bara den (skratt). Jag är berättande med tanke på mina texter… passionerad och känslomässig. Det är väldigt svårt att beskriva sig själv!
Från Degerfors till Stockholm. Berätta hur det kommer sig att du flyttade dit?
Jag tog mig hit för att jag ville spela mer och träffa fler människor i branschen helt enkelt. Det är ändå huvudstaden! Jag ville hit upp för att bredda min musikalitet och så pluggade jag på Kulturama, en vuxenutbildning där jag kunde förbättra mig på mitt instrument, förnya mig. Jag ville bo här för att det händer så mycket mer, så av den anledningen drogs jag hit och det är nu fyra år sedan.
Ett stort steg, blev det som du hade tänkt dig?
Ja.. Jo, jag hade inga direkta förväntningar utan åkte ju upp lite på vinst och förlust. Jag hade plugget och fick en bostad, jobb och så finns ju alltid. Vilket det också gjorde, det löste sig, jag fick studsa runt lite men det löste sig och det har gått bättre än förväntat. Jag har träffat underbara människor och jag arbetar med konst vid sidan av min musikalitet och så träffade jag Johan som jag spelar jättemycket med. (Johan Kull, gitarrist och sångare som ofta finns vid Tomas sida).
Tomas Brink Foto: Erik Wistrand
Berätta lite kort om ditt debutalbum, Världskrig under mitt skinn…
Det var mitt första fullalbum och det var också mitt första album på svenska. Jag gjorde det på egen hand och hade inget bolag bakom mig. Det blev lite av en helt ny värld för mig med flytten och att jag lärde mig spela min gitarr på ett helt annat sätt än tidigare och framför allt att skriva på svenska.
Din nya skiva “Ur minnet, från hjärtat till livet” som kom ut i våras, hur tänker du där?
Ja (skratt), den raden kommer från en låt som faktiskt inte finns med på plattan. Nej men det var en bra sammanfattning för det handlar ju såklart om, vilket det ofta gör när man skriver låtar om minnen och ganska starka minnen, mycket kärlek, mycket personporträtt åter igen som jag har med på den första skivan också… Det är en hyllning till livet, så som jag ser på det! För mig så är det ju musik, det är min passion och det är på något sätt så som jag kan hylla livet.
Du och Johan var i Norge under sommaren och gjorde en ganska omfattande turné, berätta…
Ja det stämmer, vi gjorde visserligen inte lika många gig som vi gjort under tidigare år men det var större spridning på platserna eftersom vi faktiskt kombinerade turnén med lite semester (skratt). Mottagandet vi fick i Norge var starkare och bättre om man kan säga så, de var otroligt intresserade och hade verkligen lyssnat in sig på plattan och visste vilka vi var redan innan vi kom på plats. Vi sålde en hel del skivor under veckorna i Norge, både av den gamla och den nya skivan. “- Jag gillar det jag hör, så självklart köper jag plattan”, det var den inställningen de hade, så det var otroligt kul och självklart vill vi tillbaka till Norge igen!
Degerfors är ett litet samhälle men har trots sin storlek lyckats att producera många stora nationella och internationella profiler inom bland annat musik, idrott och politik. Vad tror du det beror på?
Ja, det är ju en väldigt bra fråga! Jag kan tänka mig av det finns ju någon form av… det är svårt att säga eftersom jag inte har något att jämföra med men det finns en form av grundstolthet i Degerfors. Mycket på grund av fotbollen tror jag, det känns som det är något fint och stort med att bo i en sådan liten by, sedan varför det blir så stora profiler, det är ju en väldigt bra fråga. Jag tror det handlar om att man trivs bra och att man är stolt och växer upp på ett bra sätt med trygghet och det är det som gör att man prövar sina vingar, vad vet jag… En slags Värmländsk värme!
Johan Kull Foto: Erik Wistrand
Järnverket har varit Degerfors hjärta i över 350 år, vad har du personligen för relation till verket?
Ja i själva verket (skratt) så är den enda relationen jag har en relation till Valsverket, så jag vet inte om det gills, vi spelade ju där en del innan jag började med mitt eget och jag spelade trummor. Min syrra har jobbat på järnverket och en kompis till mig likaså, det är ju också en form av relation till verket.
Med rätt låt, skulle du då kunna tänka dig att ställa upp i melodifestivalen?
(skratt) Oj, det vet i fasen! Ja med rätt låt och givetvis en egenskriven låt då, jaa du… ja kanske, jag vet inte varför jag inte skulle göra det…
Vilken var din först köpta LP-skiva?
LP…? Ja, jag är ju ganska ung om jag får säga det själv så jag köpte ju mest CD-skivor men den första LP-skivan jag köpte var en Beatles-skiva till mamma, därför att hon sålde en massa Beatlesplattor när vi var små och så hittade jag en, så som en liten symbolisk gest att jag önskade att hon hade haft dem kvar… Den första CD-skivan jag köpte var nog Green Day’s Dookie. Jag var besatt av dem när jag gick i mellanstadiet!
svip.se vill tacka dig Tomas för din tid och önskar dig lycka till med nya skivan!
Fler kända Degerforsprofiler hittar ni i vår intervjuserie ”Borta bra men hemma bäst” där vi bland andra pratat med Nisse Landgren, Olle Waller och Tomas Leandersson. Vi önskar er god läsning!
