YOHIO går varvet runt

YOHIO är tillbaka på allvar och har nu släppt två singlar, Tick Tack  (Genius) och Merry Go Round. Det är det första vi hört av honom på engelska sedan mello 2014.  Vad har hänt under tiden? Vad är hans planer framöver? 

Du fastnade för manga och anime i tidig ålder, var det någon speciell karaktär som låg dig varmt om hjärtat?

Oj, det är en svår fråga. Jag läste väldigt många olika typer av manga och såg en drös med anime under min uppväxt så jag har svårt att välja ut just en speciell karaktär. En serie som ligger mig varmt om hjärtat är Neon Genesis Evangelion.

Kommer nya plattan ges ut även med sång på japanska?

Från och med nu så kommer jag att dela min karriär ganska distinkt i två. Låten som släpps nu, Merry Go Round, är den andra singeln från mitt nästa album på engelska. Varken låten eller albumet kommer att översättas till japanska.  Samtidigt jobbar jag även på en japansk platta med inriktning enbart på den japanska marknaden. Där kommer låtarna att skilja sig helt och hållet från det engelska och texterna kommer att vara på japanska. Eftersom jag vill hålla på med båda delarna tycker jag att det är kul att kunna göra på det sättet. Jag får ut alla mina sidor på ett mer balanserat sätt.

Hur hamnade du inom filmindustrin? Tänker på Jordskott och Disney.

Oj… En slump? Faktiskt är det så att jag inte aktivt sökt mig till filmvärlden utan bara egentligen hamnat där genom förfrågan. Det utesluter dock inte att jag alltid velat testa och även tycker att det är väldigt roligt. Det är absolut något jag vill göra mer av framöver! Jag har några saker på gång som inte är hundra procent säkra än, men håller man ögonen öppna så kanske man får reda på något inom en snar framtid…

Du har varit med i Melodifestivalen två gånger, kan det bli en tredje gång?

Melodifestivalen var en resa som sent går att glömma. Det var en del av mitt liv som har hjälpt till att träna mig till den artist jag är idag, även om jag höll på innan deltagandet också. Man skulle kunna säga att det är som en snabbkurs i svensk showbiz. Man får uppleva alla delar under en komprimerad period.  Men just nu har jag inga planer på att vara med igen. Man ska väl aldrig säga aldrig, men jag känner att jag har gjort det och har annat att fokusera på framöver.

Vilka är dina musikaliska förebilder?

Det skulle bli en väldigt lång lista… Jag är inspirerad av allt från klassiska kompositörer som J.S.Bach och Antonio Vivaldi, japansk pop och visual kei, svenska barndomsidolen Amy Diamond, symfonisk power-metal som Angra och Rhapsody of Fire, teknisk gitarrdriven punk-pop som Billy Talent, barndomshjältarna Panic! At The Disco, alternativ R&B som Jhene Aiko, teknisk dödsmetall som The Faceless och Obscura…
Listan fortsätter. Som du kanske förstått är jag lite av en allätare när det gäller musik. Bara det är musikaliskt så går det ner!

Det har gått nästan fyra år innan nya singeln Tick Tack. Vad kommer det sig?

Jag har haft så himla mycket annat för mig på sidan av just solokarriären på engelska. Bland annat har jag skådespelat, turnerat med musikalen Snövit och producerat andra artister, varit aktiv med mitt visuella band DISREIGN som håller på med lite hårdare musik än det jag gör solo, samt jobbat med eget skivbolag och management i Japan. Med andra ord så flög åren förbi och innan jag hann märka något så hade det gått så länge helt plötsligt. Det var även därför jag valde att ta tag i denna del av min karriär igen, speciellt eftersom jag märkte att jag saknat den biten. Nu gör jag i princip inget annat än att sitta i studion och färdigställer två olika soloalbum, ett japanskt och ett engelskt, samt nya låtar till bandet.

Nya låten Merry Go Round, hur skulle du vilja beskriva den?

Det här är musik jag egentligen alltid velat göra men som aldrig riktigt fått rätt sammanhang eller timing. De som hört allt jag släppt hittills vet att jag är väldigt bred (eller ”spretig” som kritikerna gärna kallar det) när det gäller typ av musik jag släpper. Jag gillar att prova allt möjligt och att få med de bästa delarna av det jag är inspirerad av och själv gillar att lyssna på. Det känns däremot som att detta släpp är som en slags pånyttfödelse för mig som artist och låtskrivare. Totalt kompromiss- och prestigelös musik som bara kommit till utav glädjen att skapa. Det kan låta lite klyschigt men det är exakt så det är. Jag har haft genuint roligt när jag skrivit detta och det känns oerhört spännande att få ut det så att folk äntligen får höra. Första demon var nog färdig redan i början av året, men den har givits mycket omsorg och omarbetning sedan dess. Att äntligen få släppa den är som en tyngd som lyfts från mina axlar. Nu är det bara att hoppas att folk tycker om det!

Du har en musikalisk släkt, har det hjälp dig i ditt val av karriär och din framgång?

Det har självklart hjälpt mig på många plan. Bland annat var det min far som lärde mig spela gitarr och jag hade alltid musik och musikrelaterade sammanhang runtomkring mig sedan barnsben. Det som hjälpt mig mest i resan att faktiskt välja det som yrke har nog varit att ingen i familjen sagt att jag borde ”skaffa ett riktigt jobb” istället för att satsa på det kreativa. De har snarare stöttat mig i valet, även om de såklart förvarnat om att det är en tuff och osäker bransch. Vilket det är. Men jag skulle inte kunna tänka mig något annat och jag är tacksam för att ingen stoppade mig på vägen. Min framgång, dock, har ingenting med min familj att göra. Inte rent konkret. Stödet har väl fått mig att orka igenom motgångarna, men framgång är något du får kämpa för. Även om det kan verka för många som om jag var en av de här över-natten-kändisarna, så kan jag säga att jag höll på i många år innan framgången kom på riktigt. Det har inte varit enkelt och det ligger otaliga timmar av övning, turnerande, själv-promotion och allt som hör till i bagaget. Så är det för de flesta framgångsexemplen, även om många tror annorlunda.

Har du nåt udda/kul turnéminne du kan dela med dig av?

Mitt första gig utanför Sverige var med mitt första band Seremedy där jag spelade gitarr. Vi var headline på en spelning i Moskva när jag var 14 år gammal. Bara det är väl lite udda, men ännu roligare var att vi fick låna en lägenhet av arrangörerna där vi skulle bo under de dagarna vi var i Ryssland. Det var en upplevelse, då vi verkligen fick se ”riktiga” Ryssland på en gång istället för turistgrejerna. Vi bodde längst ut på tunnelbanelinjen och fick rätt många förvånade blickar när vi gick omkring där ”konstigt” klädda. På natten hade lokalbefolkningen fest i parken utanför och spelade samma låt, ja på riktigt, på repeat till morgonen.
Det är en resa jag aldrig kommer att glömma.

Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.