Tredje gången gillt för Rough Rockers

Reklam

Rough Rockers släpper inom kort sin tredje EP och har samarbetat med den legendariske sångaren Graham Bonnet på en av låtarna. Vi blev så klar nyfikna på hur de fick med honom på sin platta och vilka de är. Vi fick en intervju med Peter Ljungberg i bandet.

Foto: Anders E Skånberg

Om jag tittar på er Facebooksida så har bandet väldigt många medlemmar.

Ja så är det på sätt och vis. Och det finns en förklaring till det här. Bandet startade i början som ett låtskrivarprojekt mer än som ett band. Av mig och Magnus Hällström . Så vi har haft lite olika samarbeten de här senaste åren. Gäster som kommit in och gjort vissa delar i bandet, ibland på live spelningar och ibland på inspelningar. De har kommit och gått. Och det är det du ser där.

Hur ser bandet ut idag?

Det är jag (bas, sång) och Magnus (gitarr) som är kärnan och så har vi med oss Dan Hultstrand (sång) och Christer Nordlander (trummor). Det är vi fyra som utgör bandet nu. Det har stabiliserat sig en del.

Ni har gjort tre EP´s, blir inte det dyrt att trycka upp istället för en hel platta?

Vi trycker inte upp så jättemånga exemplar. Sen har vi studiotid gratis då Magnus har egen studio. Så själva musicerandet kostar oss inget utan det är själva tryckningen av skivorna. Men då det inte är några stora pengar har det varit möjligt att pressa CD´s.

För jag höjde lite på ögonbrynen när jag såg att ni hade fysiska plattor då de flesta bara släpper singlar digitalt nu för tiden.

Ja så är det ju. Men vi har en liten gammaldags ådra kvar i oss. Så vi vill hålla kvar i det fysiska också.

Foto: Anders E Skånberg

Hur kom ni i kontakt med Graham Bonnet?

Jag har alltid varit en beundrare av honom, följt hans karriär. Så jag sökte en kontakt helt enkelt och fick det. Och så småningom när vi snackade där så kunde han tänka sig att göra den här inspelningen med oss. Å så blev det så! Jag tycker det var jättekul att vi lyckades med det. Han gjorde det väldigt bra.

Så det var inte svårare?

Nej, det var inte svårare än så faktiskt. Lite kontaktsökande och sen dialog fram och tillbaks.

Har ni fått större uppmärksamhet efter att ni fick med Bonnet på sång?

Kanske något. Det har väl inte märkts så mycket ännu. Jag kan inte säga att det blivit något genomslag. Nån enstaka kontakt har vi fått. Bland annat att du hörde av dig.

Ni kommer att göra några spelningar den närmsta tiden…

Ja vi ska göra två mindre klubbspelningar 11 och 12 december i Stockholm som förband. Vi repar inte regelbundet utan ger oss ut och gör några låtar mest för att det är kul.

Ni har inte något inplanerat för 2016?

Inga konkreta planer. Det vi har sagt att vi kommer nog inte göra några fler EP´s på det här sättet. Nu har vi gjort en trilogi och det får kanske räcka med det. Vi hittar nog på något annat istället men vad det blir vet vi inte ännu.

Foto: Anders E Skånberg

En LP i vinyl?

Det vore ju kul, men det har vi inte publikunderlag till så att vi skulle kunna få till ett vinylalbum. Låtar finns en hel del som ligger i stort sett färdigskrivna men tiden är också en begränsande faktor.

Är du själv uppväxt med den typ av musik som ni spelar?

Jo så är det väl antagligen, för att de låtar vi gjort på de här tre cd skivorna är i grunden såna som jag har skrivit. Sen har Magnus hjälpt till att utveckla dem och arrangera dem. Och det är klart att låtarna jag skriver är präglade av den musik jag växt upp med och gillat. Hårdrock från 70 talet men också popband, singer/song writers. Jag har många olika influenser och försöker koka ihop Rough Rockers till en mix av rock, hårdrock, pop i en sammansmältning.

Foto: Anders E Skånberg

Minns du den första skiva du köpte själv?

Absolut. Den första skiva som jag fick grepp om var en med Tom Jones. En skiva som hette ”Live in Las Vegas”. Jag var en åtta, nio år. Det var då vi fick stereo hemma. Jag var fascinerad av hans röst och så lirade han framför ett brass band. Mycket blås. Jag fick nån slags kick av den till och börja med. Sen i början av sjuttio talet blev jag intresserad av singer/song writers, akustiska artister som Cat Stevens, Johnny Cash och sån typ av musik. Sen så småningom tyckte jag att glamrocken var spännande. Så då blev det mer rock och pop. Sen blev det en del hårdrock med band som Deep Purple, Thin Lizzy och Rainbow. Bonnet gjorde en skiva med Rainbow och efter det har jag följt hans karriär i olika band. Så jag är djupt rotad i 70, 80 tal. Vad som har hänt därefter har jag inte hängt med på, liksom.

Har du någon basspelare som din förebild?

Ja fast jag inte lirar som dem personerna. Det är framförallt en kille som heter Geddy Lee i bandet Rush. Han är otroligt teknisk. Han spelar levande bas, inte så mycket pumpar grundtoner utan spelar bas, med betoning på spelar.

Har du andra förebilder?

Som låtskrivare tycker jag att Elvis Costello är bra. Sen en som Phil Lynnot i Thin Lizzy var en bra låtskrivare. Sen band som gör låtar liknande dem som jag försöker göra. Som The Darkness och Sweet. Jag tror jag har starka influenser från den typen av band.

Som en sista liten fråga, vad vill du säga till era fans?

Lyssna gärna på musiken. Gillar ni den, köp skivan.

Svip.se tackar Peter Ljungberg för intervjun och önskar hela bandet lycka till med fortsatta karriären.