King Solomon Hicks är redo för sitt debutalbum

Gitarrvirtuosen King Solomon Hicks är på G och aviserar sitt debutalbum HARLEM som ges ut den 13 mars 2020 på Provogue Records/Mascot Label Group.
Hicks växte upp i Harlem “omringad av fantastiska musiker”. Det hörs på HARLEM som består av lva låtar och är en hyllning till hans rötter och hur han ur dessa utvecklat en grym och distinkt egen stil.
Plattan är producerad av flerfaldige Grammy-vinnaren Kirk Yano (Miles Davis, Public Enemy, Mariah Carey) och presenterar Hicks som låtskrivare, musiker och uttolkare. Den innehåller original som stänkaren 421 South Main, släpiga gospeln Have Mercy On Me och den smärtsamma instrumentallåten Riverside Drive som ligger bekvämt sida vid sida med klassiker som Everyday I Sing The Blues, It’s Alright och en latindoftande version av Blood, Sweat & Tears I Love You More Than You Will Ever Know, en funkigt stojig tolkning av Gary Wrights Love Is Alive samt den brännande versionen av Sonny Boy Williamsons Help Me som avslutar plattan.

Albumet genomsyras av Hicks gitarrspel och sång som på samma gång känns traditionellt som uppfriskande nytt och som visar en artist som är djupt rotad i den blues som utvecklades långt innan han föddes men som samtidigt tydligt visar på hans originalitet. Visst, han sjunger blues men på ett vis som enbart Hicks själv kan. “Det har tagit lite tid,” säger Hicks angående sin debutplatta, “men jag är riktigt nöjd med inspelningen och hur duktiga all musikerna var. Musiken visar vem jag är och varifrån jag kommer. Det känns speciellt att ha fått möjligheten att spela in dessa låtar och det var viktigt att få till dem på rätt sätt.”

Hicks ha varit omgiven av musik sedan barnsben. “Harlem är inte lika dominerat av musik som New Orleans men nära på.” Han mamma och pappa spelade jämt musik hemma. Hans mamma tog honom också som ung till lokala spelställen som Lennox Lounge, Saint Nick’s och the Cotton Club där Hicks såg gig som gjorde stort intryck på honom. “När du är omgiven av fantastiska musiker så får du den där gnistan som gör att du vill göra samma sak och bli lika bra,” säger Hicks som började spela gitarr vid sex års ålder. “Men det lärde mig även att jag inte ville bli den snabbaste gitarristen. Jag ville bli den som kunde flest riff och skaffade mig kunskaper som gjorde att jag kunde spela vad som helst med vem som helst.”

Han beskriver sig själv som grabben som “alltid släpade runt på en gitarr och störde lektionerna.” Han stod på the Cotton Clubs scen vid tretton års ålder och på gymnasiet var han medlem av ett femtonmannaband som gigade tre gånger i veckan. “Ägaren till klubben märkte att jag var ambitiös
och verkligen gillade musik,” minns Hicks. Han lärde också en hel del genom att till en början bara spela kompgitarr. Han utvecklade sedan gradvis sitt solospel både hemma på sitt rum, på gig eller jammandes med andra artister. Det senare blev nästan som ett examensprov. “Jag visste varken vilken låt det var eller vilken tonart. Det var bara någon som sa: nu kör vi…och antingen fixade man det eller så gjorde man bort sig fullständigt. Men det var bara att göra ett nytt försök nästa vecka,” minns han. Hicks brukade klara dessa prövningar rätt så bra och fick snart ett rykte om sig utanför New York och han började spelade på andra av stadens klubbar som the Iridium, the Red Rooster, Ashford & Simpsons Sugar Bar, Terra Blues med flera. Efter gymnasiet började Hicks spela i Europa och agerade förband åt bland andra Jeff Beck och Ringo Starr. Han gjorde festivalspelningar i Spanien och Frankrike, framträdde på the Cotton Club i Tokyo, KISS Kruise IV 2017 och årets Joe Bonamassas Blues Alive at Sea-kryssning. Han har spelat med Tony Bennett,
Beth Hart, George Thorogood & the Destroyers, Mavis Staples, Paul Shaffer med flera.

Hicks är även medlem av Memphis Blues Foundation och har medverkat som domare i stadens IBC (International Blues Challenge) samtidigt som han stödjer unga i Blues Mucisians och The Blues Foundation. Han undervisar samtidigt i musik för the Children’s Aid Society och jobbar med the Harlem Arts Allience och the New York City Jazzmobile.

Hicks och Yano påbörjade arbetet med HARLEM för två år sedan och slutförde plattan i slutet av 2019. “Det handlade om att hitta mitt eget sound,” förklarar Hicks som fick hjälp av en kärntrupp av musiker som bland andra är medlemmar av Soulive, Lettuce, Jack Whites och Hank William Jrs band. Där ingår även veteranen Roger Earl från Foghat och Savoy Brown som spelar trummor på R&B-färgade versionen av Fred Kollers What The Devil Loves. “Jag ville ha en fot i bluesen som ju är mina rötter,” säger Hicks. “Men jag ville inte låta för traditionell. Jag vill att lyssnaren ska känna sig som att hen befinner sig i en skitig bar och hör blues så som den låter 2019. Min egen variant av bluesen.”

Det har Hicks sannerligen uppnått med HARLEM och han smider planer inför framtiden. Trots att han numer är berest finns mängder av platser där han ännu inte spelat och som han vill inkludera i sitt CV. Han har även ett antal nyskrivna låtar han planerar att spela in inom kort. “HARLEM är som ett första intryck,” förklarar han. “Jag vill att man först ska lära känna mig som musiker. Jag planterar mina rötter bland bluesfansen innan jag sprider mig inom andra världar. Det är så mycket jag vill göra men är samtidigt tålmodig. Men jag vill verkligen att min musik blir hörd. Alltså, jag är faktiskt riktigt otålig!”




Posted in Nöje.