Judith Owen bjuder in oss

Vi träffade Judith Owen i en hotellobby i Stockholm när hon var här för att berätta om sin kommande platta, Rediscovered, och höstens Sverigeturné. Det blev en öppenhjärtlig pratstund om b la låtar, turnerande och depression. 

Hur kom det sig att du signade med svenska skivbolaget Do Music Records tog de kontakt med dig eller tvärtom?

Jag tror att Daniel Lantz (ceo på skivbolaget som licensierar min musik) är bror till han som anordnade min turné och han är en stort fan av min musik, älskar mina tidigare skivor och min nya skiva. Det blev enklare så. Jag har gjort så i några andra länder där jag har licenserar min musik till olika bolag.

På nya plattan Rediscovered är det enbart låtar som du inte haft med på nån tidigare platta…

Det är enbart nya inspelningar, förutom två av låtarna som jag spelade in för Twelve Hours skivan. Det är låtarna Smoke on the Water och Black Hole Sun. Allt annat är nytt.

Är det nya versioner av de här två låtarna?

Ja. Det hela började med att mina amerikanska fans började fråga: när ska du göra en samling covers? Jag tänkte att nu kanske det var den rätta tiden då jag varit ute och turnerat så länge. Tänkte att det skulle vara lätt att göra och att det skulle gå fort. Men jag ville inte bara plocka ihop saker från mina tidigare skivor för jag har utvecklats, spelar och känner annorlunda och jag vill få ut nya saker. För varje skiva som jag släpper så sätter jag ribban högre. Så det här blev ett mycket större projekt än jag trodde det skulle bli när jag påbörjade det. Det är inte mina låtar, men jag arrangerar om dem, gör dem till mina låtar men i ny form.

Så det är ändå lite av dina låtar nu?

Absolut. (skratt). Nej de tillhör dem som skrev dem, men hela syftet med att jag gör covers är att när lyssnaren hör dem så kan de känna att det är det mitt liv som jag sjunger om. Jag hittar mitt liv i varje sångtext.

Foto: Kirsi Fredriksson

Så alla sånger har det gemensamt att det skulle kunnat ha varit du som skrivit texten om dig själv?

Det enda när det gäller Smoke on the water är att den påminner mig om min barndom. Första gången jag hörde den var när min syster pojkvän som var ett stort rockfan spelade den. Jag tyckte låten var fantastisk. Jag hade ingen aning om vad den handlade om. Jag började göra covers på rocklåtar som Black hole sun då den ligger mer personligt nära för mig. Den handlar om depression. När det kommer till Smoke on the water så tyckte jag att den var så kul, det beror på min typ av humor, och göra den kvinnlig och riktigt sexig. Helt olikt originalet. Göra om den så mycket som jag kunde. Det är troligen den enda låten på plattan där det inte är jag i texten.

Musikerna som är med på plattan, kommer de följa med dig på turnén?

Nej. Leland Sklar är ute med Phil Collins. Jag är lyckligt lottad som får dela Leland med Phil Collins. Collins har möjligheten att betala bättre så..(skratt). Men jag lovar att nästa gång som jag kommer tillbaka så är han med mig.

Du lyssnar till ett brett spektrum av olika musikstilar?

Det gör jag. Startade som barn då min far var en operasångare. Har lyssnat mycket på opera under min uppväxt. Hemma lyssnade mina föräldrar på jazz och annan svart musik. Så det var Mozart och Elle Fitzgerald. Deprimerande walesisk folkmusik. Allt som höll en god klass. Alla vi tre som turnerar ihop är klassiska (musik) babys som sedan har gått vidare till jazz och rock. Det är det som håller ihop oss.

Och hemma så lyssnar du på Spinal Tap?

Hela tiden. 24 timmar om dygnet. (skratt). Det blir bebop, punk, rock, allt som jag tycker om. Det som ger mig rysningar. Det som får mig att känna något. Jag är ingen musiksnobb. Jag hatar folk som försöker stoppa musiken i olika fack. Musik har inga murar. Jag lyssnar inte till Spinal Tap utan till min mans senaste skiva, Small Change, som är briljant. Det säger jag inte för att jag är fru Smalls utan för att den är ett konstverk. Jag är väldigt stolt över honom och ser fram emot att få turnera med den då jag är med i den showen. Inte som mig själv utan som en annan karaktär. Jag tror att man måste ha humor i sitt liv. Det är två saker som är viktiga i mitt liv, musik och skratt. Plus mat och hundar.

Känns det konstigt att vara ute på olika ställen under era turnéer?

Alltid. Men det stoppar mig inte. Om jag tar mitt musicerande seriöst så har jag inget val. Sen så älskar jag att spela live, flyga, åka turnébuss, kanske är jag tokig men jag älskar det här äventyret. Att sjunga inför folk, det är därför jag finns här. Man har ett väldigt kort liv och det här är vad jag är menad att göra så jag är väldigt tacksam. Derek Smalls känner likadant. Vi lever för att arbeta. Vi möter upp varandra när vi får möjlighet till det. Så livet på vägarna kan kännas ensamt.

Du skulle inte kunna ha honom som ett förband?

Aldrig! (skratt) Men han har spelat bas med mig ibland. Men jag tackar gud för FaceTime. Jag har redan pratat med honom två gånger idag. Pratat och tittat på honom. Det hjälper att bara få se en persons ansikte. Jag pratar även med min hund, varje dag då jag saknar min hund så mycket. Jag tittar på honom och katterna.

Får du nån respons från djuren?

Nej, men min man ger mig respons. Jag blir dock glad av att se dem.

Med tanke på metoo, är det något som du stött på under din karriär?

Inte i musikbranschen. Jag har dock råkat ut för det när jag var ung och arbetade på klubbar i London. I stort sett på varje klubb som jag arbetat på. En gång var det en kille som försökte attackera mig. Jag drog en kniv mot honom, vi var inne i köket lyckligtvis. Jag var med i en panel där kvinnor pratade om metoo och jag sa, något som jag tror starkt på, att för en kvinna så är det väldigt viktigt hur din far har behandlat dig. Din relation med din far är väldigt viktig. Även hur ni män behandlar era söner. Det sätt som en man behandlar sin fru, döttrar och söner på det är det budskap som förmedlar hur du behandlar andra människor. Min far uppfostrade mig och min syster till att använda vår intelligens och talang och förlita oss på det i första hand. Vi fostrades till att vara stolta över att vi var starka kvinnor som kunde använda våra förmågor. Det har hjälpt mig att få andra män att behandla mig på liknande sätt genom livet. Det handlar mycket om att utbilda män och kvinnor. Men metoo handlar inte bara om kvinnor, utan det handlar om människor i maktställning som missbrukar sin ställning gentemot andra. Det är vad som måste ändras. Samtidigt är jag lite rädd för att det kan gå för långt. Om de män som jag turnerar med skulle bli rädda för att säga till mig ”jag gillar verkligen den jackan och den klär dig”, då skulle jag bli riktigt ledsen. Det är på väg åt det hållet. Om män blir skrämda och inte törs ge en kvinna en komplimang så är det en stor skam. I USA finns det kvinnor som har blivit upprörda över att en man på kontoret sagt att han gillat hennes klänning. Vi måste se till att det inte går över styr.

Hamna i en gyllene medelväg?

Ja, men USA är inte lagom. Det är antingen eller.

Din sång Under the Manhole behandlar ämnet depression. Var musik din väg ur den?

Jag hade inget val, det låter löjligt, men jag tror att musiken väljer dig. Om du kan göra musik och känner passion för det så har du inget val. Anledningen till att jag började göra musik var när min mor dog så blev det en nödvändighet i mitt liv att …. jag hade samma sjukdom som hon, klinisk depression. Jag har haft det sen min barndom. Jag har hela tiden velat vara frisk och hålla mig levande. Det var musiken som höll mig levande. Vetenskapligt så är den enda väg som någon som mig kan producera dopamin och seratonin , de ser detta när de skannar din hjärna, när du skriver och spelar synapser som skapar dessa kemikalier. Det är otroligt! Så jag sjunger på grund av min mor och min far är anledningen till att jag kan sjunga. När det kommer till låten Under the Manhole så känner jag att den är viktig för det finns så många som inte får den hjälp de behöver. Även om de är kreativa individer så är inte det tillräckligt. Många deprimerade skäms över sin situation. Men man behöver få prata om det så att andra som kämpar med det inte känner att de är de enda som är drabbade. Jag har kommit så långt att jag kan känna / ha känslor för den första gången under de senaste åren i mitt liv. Det har tagit mig så lång tid att bli så här frisk. Får fortfarande vara observant på hur saker omkring mig påverkar mig. Depression är en hemsk sak som ofta slutar i självmord.

Oftast när man hör om deprimerade så vill de vara för sig själva…

Ja och att isolera sig är det värsta som du kan göra. Sjukdomen gör att du sluter dig inom dig själv och du vill inte att någon ska se dig. Du är rädd och skäms. Andra sjukdomar som diabetes, cancer kan du få behandling mot och du kan kämpa mot dem för du vill leva. När det kommer till depression så drar den ner dig. Allt som du borde göra och behöver göra för att rädda dig själv klarar du inte av att göra. Du kan inte ta dig ur soffan, träna eller ringa en vän och be om hjälp. Ju mer du pratar med någon som förstår sig på sjukdomen desto mindre kommer du att gömma dig. Så var mitt liv. Men ju mer jag blev tvingad att spela och umgås med folk så lättade det. Behandlingen består av att prata om det, dela med sig av erfarenheter, vara bland folk även när du vill gömma dig för alla och hitta en fungerande terapeut som kan ge dig de rätta verktygen. Behöver du medicin så gör du det.

Hur skulle du vilja beskriva nyttan med musik?

Att ha ett sätt att uttrycka sig själv är så viktigt. Det jag gillar mest är att få vara på en scen och få spela inför folk. Jag gör det inte bara för att göra mig själv lycklig. Jag kan sjunga för dig och du vet exakt vad jag sjunger om. Jag kan känna den känslan komma tillbaka till mig. Det är vad musik handlar om, att dela känslor. Det känns underbart att kunna få människor att känna det, att gråta eller skratta. Att bara känna djupa känslor. Det är stort. Musik är som ett soundtrack till våra liv.

Till hösten har ni möjlighet att se och höra henne under hennes 11 städers turné som startar i september. Själv kommer jag att vara på plats i Örebro den 3 oktober på Zenti Kulturhuset.

 

Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.