Hur billigt kan man komma undan när man spelar in ett album DeWolff?

DeWolff är tillbaka och kan höras på din stereo i vinter. Men denna gång är det avskalat och kompakt! Inget trumset,
ingen Hammondorgel eller gitarrförstärkare på Tascam Tapes. Skriven, framförd och inspelad på turné för en kostnad
på under 500 kr men som låter som en miljon dollar! Spänn öronen då den ges ut den 10 januari 2020 på Mascot Records.

På turné hittade gruppen 10 000 mil av inspiration, en miljard partiklar som virvlade omkring i luften och bara väntade
på att formateras till låtar. Det kändes ibland lite för mycket. Så de begränsade sig till fyra kanaler…

Varför då Pablo van de Poel? Varför valde ni detta tillvägagångssätt?

Pablo: “Delvis för att det verkade skoj och det var på tiden att vi gjorde något helt annat men också delvis för att det var
nödvändigt. Den spelades in i trånga små kyffen som i baksätet på bussen eller ett litet utrymme i logen så vi var tvungna
att använda bärbara grejer som en trumsampler och minisynth för att få till det.”

Inför sitt sjunde album var studion praktiskt taget nedpackad i en resväska. Tascam Tapes spelades in på en Porta 2, en
4-kanals kassettbandspelare från 80-talet. Den enda utrustning de avände var en sampler med några samplade
trumrytmer från gamla soul- och funkplattor som Luka hittat, en batteridriven synth och en gitarr som de kopplade direkt
in i bandaren.

Pablo förklarar: “På turnéns första dag gick Tascam-bandspelaren sönder. Den gick faktiskt sönder om och om igen men
våran ljudtekniker De Das lyckades fixa den med vad som fans till hands som gaffatejp, gummisnoddar, tandpetare etc.
Vi köpte t o m en andra Tascam-bandare i Spanien men den visade sig vara i ännu sämre skick så vi använde den bara för
reservdelar till vårat original som vi köpte för tio år sen för 500 spänn.”

Pablo van de Poel (gitarr, sång), Luka van de Poel (trummor) och Robin Piso (klaviaturer) spenderade fyra månader på turné
i Europa i sällskap av matförgiftning, trassel med polisen och slutsålda gig då de kryssade sig fram genom Frankrike, Spanien,
Tyskland, Belgien, Schweiz, Österrike och Nederländerna för att kunna ge dig dessa tolv delikata bitar.

Riffet till Blood Meridian I skrevs på Frankrike-turnéns första dag men bandaren pajade, “En av drivremmarna hade gått
sönder men till slut lyckades vi laga den med hjälp av en gummisnodd. Och bara så att du vet så är det en akustisk gitarr som
river i dinna högtalare! Versen i mitten skrevs i bussen någonstans i Tyskland. Texten inspirerades av en bok av Cormac
McCarthy med samma namn som handlar om en grupp laglösa i samhällets bottenskikt som ger sig ut på en våldsam resa där
de mördar människor bland USAs ursprungsbefolkning. Inte ens andarna kommer att överleva länge nog för att berätta
gängets historia. Blood Meridan II skrevs utifrån mördarnas perspektiv.

It Ain’t Easy spelades in bak i bussen medans man reste runt i Tyskland och beskriver I-landsproblem medans Awesomeness
of Love, som var den första låt de spelade in på turnén, gjordes i logen på Krakatoa i Mérignac. “Sången spelades in på en
adrenalinkick sekunderna efter att vi gått av scen i Ubu, Rennes.”

“Made It To 27 spelades in vid vägkanten i en fantastisk vacker del av Frankrike nära Carcassonne. Robin återhämtade sig efter
en matförgiftning som hade tvingat oss att ställa in giget kvällen innan och han var inte alls pigg på att spela in. Den handlar om
det otroligt sunda liv man lever på turné och det självförbrännande i att hela tiden arbeta hårdare, skriva bättre låtar, springa
fortare, spela hårdare och göra mer hela tiden,” tillägger sångaren och gitarristen.

Northpole Blues är en blandning av flera olika jam som vi gjorde den första timmen då vi testade portan, Am I Losing My Mind?
började som en bluesig sak á la Zeppelin men slutade som en hjärtskärande ballad och Life In A Fish Tank spelades in i logen på
Zeche Karl i Essen, Tyskland med kompisen Arthur Akkermans, som är sångare i Grand East, på munspel.

Ja, så är det. Ingen vanlig platta men så är DeWolff inget vanligt band. Fria i själ och tanke är och var de som tonåringar då de
blidlade bandet djupt nere i den Nederländska södern som sedan lämnat spår efter sig genom Europa, gett ut sex studioalbum
(varav fem hamnade på den nederländska topp 20-listan), har gigat tillsammans med The Black Keys, Blues Pills, Wolf People,
Wolfmother och Deep Purple. De har skaffat sig fans som Seasick Steve som en dag vaknade backstage på en festival och trodde
han hörde The Allman Brothers 1972. Deep Purples Roger Glover har förklarat bandet sin kärlek och som grädden på moset vann
de Edison Award (nederländernas motsvarighet till Mercury Music Prize) i februari 2019 i kategorin Bästa Rock Band.

Inspelad på hotel, motel, en loge eller två och vid vägkanten. Detta är DeWolff som du aldrig sett eller hört dem förr!




Posted in Nöje.