Calle Nilsson tycker det är dumt att oroa sig i onödan

För ett par år kunde vi höra Calles låtar regelbundet i radio, och han byggde publik i och med sin medverkan i P4 Nästa. Efter en liten paus från musiken är Calle nu tillbaka igen! Asteroider är första singeln från Calle Nilssons kommande debutalbum. Ett val förknippat med mycket känslor, eftersom det var den första låt han skrev efter att ha tagit en tids paus från artisteriet. 

Hur kom det sig att du valde just den låten som första singel?

Det var nog den låten som på nåt sätt fick mig att göra skivan. Jag skrev den ganska sent jämfört med de andra låtarna. Den gav nån sort av nytändning till mig, och den betyder mycket. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Det är även den enda låten som inte är inspelad på gamla Polarstudion, utan i en studio som heter Durango Recording tillsammans med en producent som heter Viktor Lundin.

Det blev ingen känsla typ, varför gjorde jag inte alla låtar i den studion?

Nej, det tycker jag inte. Jag hade egentligen hela skivan klar när jag kom till Viktor. Han skulle mixa plattan. Sen så var det den här låten… Vi hade spelat in den först, men kände att det var något som inte satt ihop i feelingen, så vi bestämde oss för att spela in den på nytt. Det blev ett annat sound i den och då kom den till sin rätt. Precis som jag hade hört den i huvudet när jag först skrev den.

Hur många låtar kommer albumet att innehålla?

Det kommer att bli elva stycken.

Blir den även i fysiskt format?

Tanken är att plattan ska släppas på vinyl. Gör man ett helt album så måste man göra det ordentligt, tänker jag, haha.

Men singeln blir enbart digital…

Ja, och sen kommer det att släppas en singel till innan albumet kommer. Den singeln släpps 19 april.

Och sen blir det ut och spela…

Det är planen. I sommar blir det gig. Just nu planerar vi en releasespelning i Stockholm. Den kommer att ske i början av maj, men var det blir är än så länge hemligt.

Hur skulle du beskriva vem Calle är för någon som inte känner dig?

Det är den svåraste frågan i världen att svara på. Jag är uppvuxen i småländska Vetlanda. Har alltid spelat musik och skrivit låtar. En av de äldsta bilderna på mig är när jag står vid farmor och farfars piano. Då kunde jag knappt gå. I tonåren var jag med i rockband som sångare och låtskrivare. På den tiden skrev jag på engelska. sen började jag skriva på svenska runt 2011. Jag har alltid tyckt om att skriva, inte enbart låttexter, och kände då att jag fick ut mycket mer när jag skrev på svenska. 2013 flyttade jag till Stockholm för att kunna satsa mer på musiken. Jag har pluggat musikproduktion och songwriting. Det är väl min lilla musikaliska resa. Har jag ens svarat på frågan? Haha.

När du säger att du skriver annat förutom låtar, är det något du kommer att ge ut framöver?

Det vet jag inte. (skratt) Om solen står i zenit kanske det händer, men jag vet inte. Skrivandet har alltid varit nån sorts terapi för mig. Jag skriver vare sig jag vill eller inte. (skratt) Men det blir allt möjligt. Men det är musiken som jag tycker är roligast och kommer nog att hålla mig till det just nu.

Idén till låten sägs ha varit nån som snackade om att vi bara är stjärnstoff som virvlar runt…

Vi var ute ett gäng på nån pub och snackade om alla livets frågor som man gör när man är runt tjugofem. Då hade en tjej hört det där citatet att vi bara består av gamla atomer ifrån stjärnstoff. Jag tycket om det där, så jag skrev ner det, och jag sjunger ungefär något sådant i andra versen. För mig är låten en påminnelse om att man inte ska oroa sig så himla mycket över småsaker. De spelar inte så stor roll i det stora hela ändå.

Lite typ Don´t Worry Be Happy…

Lite, men inte lika visselglatt. (skratt) Det är en påminnelse till mig själv, för jag har lätt för att oroa mig ganska mycket. Sen finns det nån sorts kärlekshistoria där också. Jag tycker om att skriva om saker som känns. Nu kan jag visserligen inte påverka om nån känner något eller inte när de hör låten, men för mig är det lättare att skriva om sånt som har hänt i min omgivning. Råa och ärliga texter.

Och då passar det bättre med svenskan kan jag tänka mig…

Jag tycker det, för på engelska är det lätt att det blir baby hit och baby dit. Det är lättare att formulera sig.

Är detta att låtarna handlar om saker som är självupplevda, går det som en röd tråd genom hela albumet?

Det skulle jag nog säga. Jag skriver låtar om mig och mina kompisar i princip. Saker som man upplever. Men det är inte nödvändigtvis självbiografiskt. Ibland blir det som att lyssnaren skulle kunna tänka att det är jag som har gjort, tänkt eller känt alla de här sakerna, men låtarna är inte som en intervju, utan det ska vara lite magi och spännande. Lite som en bra historia. Den är oftast bättre om man lägger till lite. (skratt)

Är det olika musiker på de olika låtarna eller är det samma gäng?

Det har varierat. Till största delen är det mitt kompband som är med när jag spelar live, Artilleriet. Sen till vissa låtar har vi tagit in blåsarrangemang, stråkar osv. Majoriteten av instrumenten är inspelade live i studion. Det grundar sig nog mycket i att jag i grund och botten vuxit upp med livemusik. Alltid spelat i band. Det är så jag har lärt mig och fostrats i musiken. När man gör liveinspelad musik krävs det en del folk, och det har varit en ynnest att ha fått jobba med så mycket duktiga människor.

När du komponerar musik sitter du hemma med en gitarr då eller kan det dyka upp när som helst?

Jag är lite av en svamp när det gäller uttryck eller ljud. Så om jag ser eller hör nånting som jag fastnar för så skriver jag alltid ner det, eller nynnar in det i telefonen. Då är det gött med smartphones för man slipper gå runt med anteckningsblock överallt. De låtar som jag blir mest nöjd med brukar vara de som går fort att få ihop. De kommer oftast på en gång och ibland vet man knappt vad man har gjort när man är klar. Låten kan falla på plats i ett senare skede för en själv och det tycker jag är en häftig känsla. Det är såklart olika med olika låtar, en del får man kämpa fram medans andra kommer som en blixt från en klar himmel.

När du gjorde de elva låtarna hade du redan då ett album i åtanke?

Nuförtiden känns det som att många bara släpper singlar och nån EP hit och dit. Jag gillar albumet som format. Det blir lite som en sammanfattning, och när albumet är klart finns ett tydligt avslut. Då kan man gå vidare och se vad man vill göra nästa gång.




Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.