Aquavit Master Blender Jonas Odland berättar om O.P. Andersson 18 Years Old
By svip 5 år ago
Med anledning av artonårsutgåvan av O.P. Andersson har vi snackat med Aquavit Master Blender Jonas Odland som haft ett finger med i processen. O.P. Andersson 18 Years Old släpps i endast en begränsad upplaga om 1396 numrerade halvlitersflaskor.
Hur blir man en Master Blender?
Från början är det det berömda bananskalet och sen är det många års träning. Jag har aldrig haft ett jobb utanför alkoholindustrin. Utan har jobbat med vin och sprit sedan 1985. Började som sommarvikarie på Vin & Sprits fabrik i Stockholm. Jag kom in där för att jag hade läst biologi, kemi och jobbat på laboratoriet där. Därifrån fick jag sen möjlighet att gå vidare, jobbade med kvalitetsfrågor och sen så småningom började jag jobba med spritkvalité och utveckling. Sen 1995 så har jag i princip haft samma jobb fast med olika arbetsgivare. Från Vin & Sprit via Pernod Ricard till Altia 2010. Jag har under den tiden jobbat med diverse spritprodukter, men med fokus på akvavit och kryddat brännvin. Under åren har jag lärt mig rätt mycket när det gäller blandning och nån gång under nittiotalet fick jag titeln Master Blender. Eller Kryddmästare som man säger när det gäller akvavit.
Vad är då speciellt med den så kallade artonåringen?
När det gäller akvavit så skapar man ett recept. Man jobbar inte som en blender i traditionell mening, där man har olika spritkvalitéer, olika lagringstid, olika fat och så blandar man det till en blandning. En traditionell blender jobbar kanske mest med att återskapa samma recept hela tiden med nya komponenter. Konsumenterna ska inte känna någon skillnad på whiskyn även om det är nya destillationer och lagringar hela tiden. Ett vanligt akvavit recept funkar inte riktigt så. Där har man valt vilka komponenter, kryddor som ska ingå och hur de ska destilleras osv. Det är mer ett fast recept. I O. P. Andersson är det kummin och fänkål som är grunden för den. Det är ett recept som är ända ifrån 1891.
Det har gamla anor…
Precis. Det recept gjorde inte jag. (skratt) Men jag har fått förvalta det och göra saker utifrån det receptet. Det är det klassiska svenska akvavitreceptet som användes för att göra andra sorter under årens lopp. Sen har jag skapat några nya recept under O.P. Andersson med olika kryddningar.
Till den här speciella utgåvan har ni använt gamla fat…
Förr blandade Vin& Sprit egna whiskysorter, Grönsteds konjak så då köpte vi ganska mycket sprit i fat som skeppades till Sverige. Efter att man använt det till att göra de här blandningar så blev faten över. Det köptes in nya fat när man behövde mer sprit och då kasserades faten eller såldes till personalen. De kunde användas t. ex som blomlådor. Vid millennieskiftet dök frågan upp, ”vad ska vi göra med anledning av millennieskiftet när det gäller akvavit?”. Det skulle då handla om O. P. Andersson då det är vår främsta akvavit. Jag fick då idén att varför inte lagra O.P. under en längre tid på fat som man gör med konjak och whisky? Det sammanföll med att vi skulle rangera ut 63 fat av olika typer. Det var konjak, whisky och sherry fat. Jag fick då tillstånd att fylla dem med O.P. Andersson, men med 70% alkoholstyrka. Koncentrerad O.P. kan man säga. När man lagrar whisky och konjak ligger man på hög styrka för att extrahera ur mer smak ur faten. Och för att man inte har velat ha så stora volymer i faten så tillsätter man vatten vid tappning. Vi valde samma modell. Tanken från början var då att vi skulle göra någon millennieutgåva efter x antal år. Sen följde vi faten och provade dem varje år och såg en otroligt spännande utveckling. En akvavit klarar sig fantastiskt bra över åren i fat. Kryddigheten rundas av och så tillkommer smakegenskaper från faten.
Antar att med olika fat kommer olika smak…
Vi hade väldigt många typer av fat, särskilt på whiskysidan, så det är väldigt olika karaktär på dem faten. Då tänkte jag om lite grand, det kanske inte enbart ska bli en millennieutgåva utan något helt annat. Olika typer av lagrade akvaviter. Efter nio år lanserade vi en nioårig O.P. Andersson från alla olika typer av fat. Året efter gjorde jag en konjaksblandning och året efter det en sherryblandning. 2012 gjorde jag en tolvårig singelbarrell, det var ett särskilt utvalt fat som vi sålde slut på en gång. Det var första gången som det fanns en akvavit som var gjord på det viset. 2014 kom en whiskyfatsutgåva och nu är artonåringen nästa i den raden. Vi har valt ett antal fat från ursprunget, två whiskyfat, och från dem har vi gjort den här artonåringensblandningen.
Kommer ni att återanvända de två faten igen?
Nej. Ur de faten känns det som att vi har tagit ur det bästa så vi har beslutat oss för att rangera ut dem. Tidigare så har vi gjort det med de flesta faten om de inte har varit i för dåligt skick eller urlakade. Vi har istället köpt nya fat för att de ska ha så mycket egenskaper som möjligt kvar. Så nu har vi ca 130 fat som ligger på lagring med olika lagringstid. Man använder inte ett fat för många gånger om man vill att det ska vara något mer än en behållare.
När det kommer till att det har whiskysmak, har ni använt sotade fat?
Alla ekfat kolas på insidan för att omvandla regnin som är en komponent i ek till vannilin. Man öppnar eken och får en oxidation som tar fram t.ex vanilj . Bourbon som är lagrat på ekfat kan ha vaniljsmak. Faten vi använt är två stycken före detta bourbonfat som efter att ha haft bourbon i sig i ett år, sedan varit i Skottland för lagring av single malt och där vet vi inte hur många turer de har haft innan de sen har skickats med den singeln till Vin & Sprit. Sen har den tömts och O.P. Andersson lagts på. De två faten har fått olika karaktär då det varit olika whisky i dem. Även om både bourbon och whiskyn har gett sitt bidrag till smaken så är det väldigt mycket den Amerikanska eken som har under den långa lagringstiden gett smak ifrån sig. Så huvudsmaken är en lagrad akvavit.
Smakar ni av de här faten under tiden de lagras?
Varje år. En gång om året går vi igenom alla fat. Vi beslutar då om det är några fat som ska rangeras ut och skiftas. Och när det har varit aktuellt att göra en ny blandning så har vi vid samma tillfälle valt vilka fat som vi ska använda. Sen följer man utvecklingen helt enkelt. Så det har vi gjort sen slutet av år 2000.
Du har sagt att denna utgåva kan med fördel avnjutas med en chokladbit, då undrar jag om det är mörk eller ljus choklad som du föredrar?
Det ska vara mörkare choklad. Optimalt är inte 90% utan max 70%. Sen kan det vara en blandning mellan mörk och mjölkchoklad. Så det blir lite mjukare. Den bör ha lite mer rundhet och sötma.
