”Rocky! – Förlorarens återkomst” i regi av Maria Blom och Sofia Ledarp i huvudrollen

Den 16 augusti blir det urpremiär för uppmärksammade teaterföreställningen ”Rocky! – Förlorarens återkomst” på Teatern Under Bron i Stockholm. I regi av Maria Blom (Masjävlar, Monky m.fl.) och med Sofia Ledarp (Shakespeare In Love, Fröken Frimans Krig, Den man älskar m.fl.) i rollen; en dynamisk duo som för första gången nu jobbar tillsammans.

Hur kom det sig att ni antog utmaningen att göra ”Rocky! – Förlorarens återkomst”?

Maria: Det var Rennie och Filip som valde den här pjäsen och sen kontaktade de mig och frågade om jag ville göra den. Då blev jag jätteglad, för den här typen av pjäser brukar jag inte få förfrågningar om. Tyckte att det var en härlig utmaning. Sen fick Sofia förfrågan och hon tyckte:..

Sofia. Även jag blev väldigt glad för jag har drömt om att få jobba med Maria ända sedan jag började med teater. Sen tycker jag att det Filip och Rennie gör att man på den här platsen går till grunden med varför man håller på med teater. Det är sjukt utmanande att inte ha något att gömma sig bakom på platsen där vi kommer att spela den här pjäsen. Sen är det väldigt kul att det är Rocky för jag älskade den filmen när jag var liten och ville vara Rocky. Det är även en utmanande text att jobba med. Man kan trampa hur snett eller rätt som helst, man har ingen aning. Den har något som hänger ihop med vår tid vilket är kul. Den gör en inte trygg. (skratt)

Maria: När jag tänker på den blir jag rädd. Sen när man läser den så känner jag bara: ”fasen vad bra den är!”. Den är som ett litet lackmuspapper på vår tid.

I pressreleasen står det bland annat att ”Rocky ger sig på skådespelaren, publiken och dess gelikar”. Är det verbalt eller ska man vara rädd för att få sig en snyting?

Sofia: Det är nog mer en mental smocka du får än en fysisk.

Maria: Man får inte stryk om man kommer dit. Kanske själsligt, men inte fysiskt.

Sofia: Men den vrider liksom om något i ens inre. Den gör att man tappar balansen lite, så på det viset blir det som att man får en smocka. Sen reser man sig stärkt.

Foto: Iza Boëthius

Ni båda har jobbat med både teater och film, vilka är de största/svåraste skillnaderna mellan dessa båda konstformer?

Sofia: Rent skådespelarmässigt så är det så att på film så kan du fånga ett ögonblick medan du på teatern ska upprepa ett ögonblick. Vilket gör att du måste liksom grunda allt mycket mer för att kunna göra det flera gånger i rad, upprepa samma sak. På det sättet så är det ett annat bygge. Sen är det det låsta rummet på teatern som är så himla häftigt. På teatern måste du kunna fånga publiken i det här rummet.

Men det positiva måste vara att man får responsen direkt…

Maria: Absolut. Filmprocesserna är så långa, man håller på i flera år. Sen kan i och för sig en film leva vidare i många år. Sen på premiären känner jag alla inblandade, men de känner inte varandra för de har inte varit där samtidigt. Det är en så spridd process.

Sofia: Som skådespelare vet man inte vad som landar på duken. Man har ingen kontroll då man överlämnar sig till filmteamet. Mina filmdagar är det regissören som tagit över och gör film av det med klippare med allt som det innebär. På teatern så står skådespelarna kvar och ressigören lämnar ofta. Båda har sin tjusning. Film kan nå hela världen, fånga närbilder och ögonblick. När teater är bra och man upplever saker med andra människor så blir det en kraft lik den som man upplever vid en bra konsert. Lika smärtsamt kan det bli om det är dåligt. Det ställer högre krav att stå live och möta en publik.

Maria: Verkligen. Både av regi och skådespelare. I film kan du alltid fuska, du kan klippa dig runt, du kan förändra saker. Vilket inte går på teater.

Nu är det här en översättning, kommer ni att ta ut svängarna och gör det till er egen, eller måste man följa manus slaviskt?

Maria: Textmässigt följer man manus slaviskt, sen scenanvisnisngsmässigt är det helt vår egen grej. Uppsättningen som författaren har gjort i Danmark är på ett sätt och vår föreställning kommer att vara på ett helt annat sätt.

Sofia: Det är det som är så roligt med text och pjäser att det blir alltid en tolkning beroende av vem som tolkar texten. Den är ursprungligen skriven för en manlig skådespelare. Det blir annorlunda när den spelas av en tjej. Man blir medveten om att det betyder olika saker när man fördjupar sig i materialet.

Blir det mer girl power i svenska uppsättningen?

Maria: Vet inte om det blir det, men det betyder olika saker. Det blir intressant att få en kvinnlig röst på det. Sen om det är bättre eller sämre kan jag inte säga, för det spelar ingen roll egentligen. Jag tänkte inte på att Rocky var en kille när jag var liten.

Sofia: Det här är inget, kom igen nu tjejer utan mer en rannsakning.

Maria: Vi som är väldigt privilegerade och har möjligheter att tala fritt, vad har vi för ansvar egentligen och vad är våra ideal. Har jag valt själv eller följer jag bara vad den stora strömmen tycker. Vad är jag för människa egentligen.

Sofia: Vem är den goda människan? Finns den? Och vem är förloraren?

Det sägs att Rocky visar sig vara motsatsen till det politiskt korrekta, men det finns ingen risk att han blir det nya politiskt korrekta?

Sofia: Jo absolut. Det är det det handlar om, vem är det som styr, vems ord är det som är lagen?

Maria: Titta bara runt om i världen. Vi tittar på Donald Trump och säger ”vad är det här?”, men det är fortfarande ett land som har valt honom. Han är fortfarande i maktposition och då kan vi inte bara blunda och säga att han är dum i huvudet, för det kommer man ingenstans med. Man måste se verkligheten som den är. Vi följer alla någon ideologi som man har med sig eller tycker om. Alla gör det. Frågan är: vem är det som har rätt eller fel? Vem tänker man sig ska ta tag i saken? Är det någon annan som har det ansvaret eller har jag det själv?

Sofia: Det är lite av ett uppvaknande på många håll i världen överlag i många olika frågor och det här är ett litet bidrag i debatten.

Maria: Att vakna själv och ta ett större ansvar för sitt liv.

Har ni premiärnerver nu?

Maria: Total ångest! (skratt) Jag vill helst bara ta semester och äta glass. Det är ju sommar. Men det kommer att bli en jättespännande föreställning. Jag tror man kommer ha mycket tyckande om den här föreställningen. Det ger puls och nerver. Hur ska det landa? För Sofias del så är det första gången som hon gör en monolog, en timmes text bara själv. Så nog kommer det att vara nerver.

Sofia: Men så ska det vara!

Om Teatern under bron:
En kulturblomma i betongdjungeln som placerar teatern mitt bland helgflanörer och badfolk. En utmanande uppstickare som tar fram kul ur kultur och gör scenkonsten tillgänglig för alla. Teater som spontan och mitt i vimlet, som en utmanande timme nyskriven dramatik inne på scenområdet. Det är Teatern under bron, den omtalade och hyllade teatergruppen som sedan 2016 årligen återvänder till brofästet under Liljeholmsbron i Hornstull i slutet av sommaren när Stockholm är som vackrast.
Sprungen från en ide av eldsjälarna och konstnärliga ledarna Filip Adamo och Rennie Mirro skapar man tillsammans med producenten Petra-Eleonora Näslund en pop-up teater för 300 besökare. Teatern under bron är en av aktörerna på det årligen återkommande Hornstull Beer Garden; en pulserande kulturoas mitt i betongen fyllt av bio, burgare, mat, dryck och teater. Att besöka föreställningarna under bron är en unik teaterupplevelse i en ruff urban miljö fri från association till klassisk teater.




Posted in Jörgen Fredriksson, Kultur.