Malte Hallquist bygger sin humor på ett humanistiskt fundament.

Malte Hallquist hoppade för fem år sedan av sin lärarbana för att satsa helhjärtat på underhållning, föreläsningar och skådespeleri. Vi har bland annat sett honom i farser, musikaler, humorshower och TV-serier. Malte blev också en snackis på YouTube när han började publicera klipp under vinjetten ”Maltes Minuter”. Med avstamp i detta kom idén att sätta upp sin första enmansföreställning med samma namn. Det blev succé med spelningar i hela Värmland och även i Stockholm på Södra Teatern. Malte fick blodad tand. Nu drar han ut på vägarna med föreställningen Leka Livet.

Du startade din komikerkarriär samtidigt som du var lärare på högstadiet i NO/Ma i Vålberg. Vilka ämnen hade du i NO?

FBK, fysik, biologi och kemi. Lätt att komma ihåg för en värmlänning. Men även teknik.

Var det mycket humor på dina lektioner? Använde du dig av humor för att förklara olika saker?

Det får du nästan fråga mina elever. Men det är mitt sätt att vara. Jag blandade in humor i undervisningen, gjorde låtar om densitet och fotosyntes.

Kan man göra låtar av matematik?

Vi pratade mycket om hur man uttrycker sig. Plussa och gångra osv säger man ju inte, man säger addera och multiplicera. Då gjorde jag en låt om att jag skulle döda alla plussare, man skulle ångra om man sa gångra. Den tyckte de var rolig. Annars är matte en konstart.

Om vi går längre tillbaks i tiden när du var barn, tyckte du om att stå framför folk och roa dem då?

Det var där det började. Jag är filtrerad genom frikyrkans ungdomsläger och på alla läger så var det på kvällarna nån typ av samling där den som hade lust fick göra något. Och det hade jag samtidigt som jag märkte att jag hade lätt för att få folk att skratta. Då jag kunde spela lite så kunde jag göra låtar. Kyrkan är väldigt förlåtande, man blir inte utröstad om man är dålig utan man får en applåd och en klapp på ryggen. Då får man lust att göra det igen även om det var kasst. Fast det var ingen som berättade om det var kasst. Men det kan inte ha varit jättebra från början.

Gick du vidare sen med nån utbildning eller liknande?

Jag sökte mig till Cabary I Karlstad och kom med där, de kör nyårsrevyer. Ur det så bildade vi ett gäng som hette Heja Sverige! Vi var fyra stycken som åkte runt i Värmland och lite i övriga Sverige. Det gav mig jobb som underhållare då jag skulle vara själv på scen genom ett eventbolag som heter Projekta. De har jag mycket att tacka för. Då handlade det om kundevent där jag hyrdes in som underhållare. Det gav effekt och så hade jag nån föreläsning och så gav det effekt osv.

Du sysslar med många olika saker…

Dels håller jag föreläsningar, retorikkurser, skolpjäser ihop med Kunskapsteatern, vanlig underhållning och konferencier. Så ingen vecka är den andra lik.

Kan du berätta mer om Kunskapsteatern?

De är jättebra, tar ofta upp allvarliga ämnen fast på ett roligt sätt. Tex Hellre mångfald än enfald.

Foto: ​Jörgen Fredriksson

När du är konferencier / toastmaster blir det mycket improviserat då?

Ja, man har en plan som man kan hålla sig till om det inte händer oväntade saker. På en middag händer det alltid oväntade saker, folk ställer sig upp och ska hålla tal som blir tokigt, då kan man kroka i det. Det brukar ge sig.

Din show Lekande Livet är det ett ramverk eller är det mer ett fast manus? Saker som ska fram?

Där kan jag inte improvisera så mycket. Det blir säkert, när man väl repat in manuset, att det ges utrymme för lite infall. Men jag har ett skrivet manus för en och en halv timme. Det är många pusselbitar som man ska försöka få ihop. Men det handlar om att jag leker livet, att jag egentligen inte vet vad jag håller på med fast jag är femtio år. Jag tror det är många som känner igen sig i det. Det är först när man har haft barn och de har vuxit ut som man kommer på hur man skulle ha gjort. Förhoppningsvis har man gjort det mesta rätt. Eller som lärare. Jag tror jag skulle vara en bättre lärare nu än jag var när jag var mitt i det. För nu vet jag vad som funkade och vad som inte funkade.

Du har fått lite distans till det…

Man leker sig fram hela tiden och i backspegeln kan man dra lite lärdomar. Så det kommer att handla om lite av varje. Givetvis manligt och kvinnligt med anledning av metoo debatten, ord som jag tycker är lite roliga, men det som är som en röd tråd igenom det hela är att det ofta är nåt som jag har tänkt på som har en allvarlig botten men jag försöker skoja om det. Mycket igenkännings humor. Det ska bli mycket fniss, en del skratt och några gapflabb. Så hade jag tänkt mig. Det kan nog bli nån tår i ögat vid något tillfälle också.

Du kommer bara att hålla dig i Värmland med din show den här gången?

Ja, men faller det väl ut, vilket både min producent och jag tror, så blir det Sverige.

Det känns lite som att allt du gör bygger på ett humanistisk fundament. Lite att du vill få oss att tänka till innan vi öppnar munnen?

Jag är väl en humanist nånstans. Och tycker att vi bör vara lite mer snälla med varandra. Jag var på en föreläsning för nån månad sen som handlade om rymden. Killen som hade föreläsningen zoomade ut från jorden, vi passerade vårt solsystem, galaxer och sen oj, oj oj, det finns inget slut. Så sa han att om vi tar alla sandkorn som finns på samtliga stränder i världen så räckte inte det till för att de skulle vara lika många som antalet planeter och stjärnor i rymden. Då kände jag att vi åker omkring på ett litet sandkorn. Kanske kunde vi släppa ner axlarna och ta hand om varandra och inte bygga murar, stängsel och säga stopp och nej. Inte så mycket vi och dem, utan vi bara. Och nu har jag fått en arena att stå på. Folk kommer och lyssnar på mig, så då tänkte jag att då passar jag på. Det här låter otroligt överambitiöst, men ”fred på jorden”, dit siktar jag. I allt jag säger, i allt jag gör försöker jag nånstans få in att man är älskad för den man är. Jag har en handikappad dotter, Viktoria, på 25 år så när jag var ute med Johan och Björn (Ack Värmland) gjorde vi en föreställning som hette Stört. Där berättade jag hur det är att vara pappa till ett handikappat barn och där säger jag det för det är så tydligt på henne. Hon har aldrig gjort en ansträngning för att lägga två fingrar i kors för att jag ska gilla henne. Aldrig gjort sig till ändå så älskar jag henne. Just bara för att hon finns. Sen smetar jag över det på publiken, att vi är älskade för att vi finns inte för det vi gör. Så tydlig har jag nästan aldrig varit utom där. Men det är bastonen i allt jag gör. Så även denna gång.

Vad är mest nervöst, att stå framför publiken på premiären eller efter tionde gången?

Det är absolut värst första gången med nytt material. Det är nästan outhärdligt. Man har stått i nån replokal ihop med sin producent. Det är tomt och mörkt. Skrattet från första repetitionen har slutat, så man repar och repar, samtidigt som man undrar om det vi skrattade åt är det något som publiken kommer roas av? Med facit i hand så har det visat sig att det har varit så, men man vet aldrig.

Satsar man på säkra kort eller tar man ut svängarna?

Jag vill ta ut svängarna. Annars skulle jag nog tröttna på mig själv.

Känner du av någon scenskräck?

Ja och den dagen som jag inte blir handsvett och känner att jag måste gå på toa, då får jag nog ge mig för då är det inget kul längre. För kicken är efteråt när man känner att det gick bra. Vore man inte nervös vore det ingen båge som blev spänd och då kan man aldrig få den här feelingen efteråt heller.

Har du gjort så kallad seriös underhållning?

Jag har varit med i några seriösa föreställningar. Bland annat Annie get your gun i Säffle och Sound of Music i Karlstad, men eftersom folk tycker att jag är rolig så har regissörerna som anlitat mig placerat mig i en roll som man gör lite skruvad. Den ska vara lite kul. Så att göra en riktigt seriös roll återstår.

Hur funkar det när du har föreläsningar?

De kan innehålla seriösa bitar, som när jag berättar om Viktoria, då är det ingen som skrattar. Speciellt om jag berättar om mig och mitt liv. Jag tror att de flesta har någon relation till ett handikappat barn.

Får publiken ställa frågor under föreläsningen?

Ja och det tycker jag nästan är det roligaste. Då kan det verkligen bli improvisation. Jag har nån gång tagit upp att jag tycker det är bra att bråka på sms-iska, för man kan inte avbryta nån i en pratbubbla. Då var det en i publiken som säger att det är helt värdelöst. Då blev det tvärstopp. Men för mig och min fru funkar det bra. Vi har löst en del saker på det sättet. Istället för att avbryta vad hon säger så har jag kunnat läsa allt och förstått vad hon menat.

Har du jobbat ihop med Thomas Petersson förut?

Nej. Det kommer an på min producent Peter Besterman. Han föreslog Thomas och då åkte jag och träffade honom. Det kändes bra direkt.

Får han komma med förslag på ändringar i showen?

Han har kommit med lite inspel som jag har skrivit in. Så han har redan färgat av sig på materialet och kommer säkert att göra det ännu mer. Han är en rolig kille som ser det komiska i saker. Sen är han jätteförsiktig. Han vill inte göra Malte till en snabbpratande hallänning. När man läser sitt material högt för nån annan märker man av upprepningar eller att ”det där funkar inte”. Då får man inte vara för fäst vid sitt material, utan det är bara att rensa bort. Kill your darlings!

När du dödar dina älsklingar, kan det hända att de hamnar i nån låda för eventuellt framtida bruk?

Absolut. Just nu passar de inte in. Sen kanske de passar i ett annat sammanhang.

Har du någon förebild?

Textmässigt så tycker jag om Tage Danielsson och Henrik Dorsin. När det gäller timing och bredd finns det ingen annan än Robert Gustavsson. Komiker som inte behöver stå och skrika och vara vulgära, det passar inte mig. Jag lägger ingen värdering i det, men det passar inte mig. Jag gillar mer det lågmälda med en igenkänningsfaktor. Och det kommer jag själv att syssla med så länge som jag får.

Posted in Jörgen Fredriksson, Komiker.