Jacke Sjödin skriver dagsaktuella låtar

Som för så många andra artister blev allt som var inplanerat för våren inställt på grund av rådande pandemi. Men Jacke Sjödin använde den ofrivilligt lediga tiden till att ge oss musikvideos på YouTube. 

Du satsar friskt på att nå ut via YouTube…

I nån bemärkelse. Det började med en låt som slog fruktansvärt bra ut. Så då blev det en till och sen har jag gjort en i veckan. Nu har det blivit tio stycken.

Var det tänkt från början att du skulle göra en låt i veckan?

Nej, det fanns ingen tanke alls egentligen med detta. I grunden så är det så att jag är en underhållare, showare och artist som skriver väldigt mycket. Jag skriver alltid dagsaktuella låtar när jag har föreställningar. Det blir en låt från något som står i dagens tidning för att publiken ska få något helt dagsfärskt som enbart framförs den dagen. Nu hade jag en fullbokad vår i kalendern, men på två dagar var den som många artisters kalendrar tom. Fullständigt tom som en leverpastejskål hos en taxuppfödare. Jag har under många år haft en stor gul post-it lapp på min anslagstavla där det står ”gör en nätgubbe”. Jag har inte haft tid då det alltid har varit fullt upp. Men nu i mars så blev det ledig tid och jag såg att andra hade gjort något liknande. Då min specialnisch är att hitta roliga parafraser på roliga saker så gick jag och tänkte på ordet toapapper. Skulle man kunna göra en låt om toapapper när folk börjar bunkra? Jag gick och sopade i källaren när det plötsligt kom till mig, Hooked On the Feeling, toa toa toapapper. Där var det! Då skrev jag den låten och la ut den och på den vägen är det.

Du kör lite olika genres på låtarna…

Det försöker jag göra för att jag tycker det är så kul att blanda genres. Nu vankas det powerballad på nästa låt. Jag är ju ingen sångare på något vis utan hankar mig fram. Till ljudet får jag hjälp av min kompis som gör en musikbakgrund åt mig, sen sjunger jag in låten, skickar det till honom och får det tillbaka efter att han lagt på reverb och grejer så det låter riktigt hyggligt. Därför så vågar jag mig på olika genres. Sen så jobbar jag mycket med Helen Sjöholm. Hon fick vara med på en kärleksduett.

Hur skulle du vilja beskriva jobbet med dina videos?

Att göra såna här musikfilmer har fyra huvudmoment. Och alla är skitroliga! Första är att komma på och skriva låten. Det andra är att sjunga in det till bakgrundsmusiken. Nummer tre är att ge sig ut och filma. Det fjärde är att klippa och redigera. Det är en oerhört rolig sysselsättning då allt är kul.

Detta att du gör dagsaktuella texter är det något du tagit från Hasse och Tages Lindemän?

Det skulle man kunna säga att jag har. Jag är en totalnörd på dem, Povel Ramel och andra textsnickrare. Koden som dem knäckte med Lindeman var just att publiken visste att det var nytt för den kvällen. Det gör att det händer nånting symbiotiskt mellan dem och publiken. Publiken blir otroligt välvilligt inställd. De dagsaktuella låtarna som jag gör är de som går absolut bäst i föreställningarna. Kanske inte för att de är bäst utan för att publiken veta att den där tokstollen har gjort det där idag som vi läste om i tidningen i morse. Man vill som publik att det ska bli en bra kväll just när man är där.

Du är fembarnsfar, hur tar barnen detta med att ha en kändis till pappa?

Lite blandat. De är lite stolta, tycker det är kul att folk roas, men även att det är lite stelt med vissa grejer. När de såg kärleksduetten med Helen så muttrade tolvåringen: – ”Åh crinch!”. (skratt) Men de låter mig hållas, om vi säger så.

Ingen som känner att de vill gå i pappas fotspår?

Nej. Inte just nu. De vill göra något annat och det gör de rätt i.

Har du fler egna favoriter förutom Hasse och Tage?

Jag är född fyrtio år försent. Jag borde ha varit född på 30, 40talet för jag är förtjust i Hasse och Tage, Povel Ramel, Ronny Eriksson, Robban Broberg och väldigt svag för Stefan Demert som var en duktig rimmare. Det verkar som att det enbart är gubbar när det gäller förebilder som skriver texter.

Du rör dig inom den svenska sfären när det gäller humor?

Fullständigt. Jag snor låtar från utlandet, men när det gäller förebildssfären så är jag extremt nationell. Kommer sig av att jag så tydligt sysslar med det svenska språket.

Kommer du ge ut de här låtarna på skiva?

Det är en rättighetsfråga. Jag har idag skickat frågor till SKAP, Stim och Musikförläggarna för att fråga hur det är med reglerna för på sociala medierna är det djungelns lag som råder, men egentligen tror jag att jag inte får göra som jag gör nu. Man måste nog skicka in till rättighetsinnehavarna för å se om de är nöjda med den nya texten, men det går inte för det skulle ta månader. Jag vet att det finns nån parodiklausul och det är väl det det här går under. När det kommer till att eventuellt ge ut det på skiva så är det andra regler som gäller. Då måste man ha kompositörens tillstånd.

När ni är ute och uppträder händer det då att man i ensemblen busar med varandra och gör något oväntat?

Eftersom jag är chefen då jag producerar och skriver föreställningarna så försöker jag att undvika det. Publiken ska inte behöva dras med internt trams, utan det kan vi ha bakom scenen. Där brukar vi ha otroligt kul. Vi försöker alltid leverera på topp. Det är aldrig någon som har försökt med något sånt som sista föreställningens skämt, utan de fattar att det här är seriöst. Jag må vara tramsig i framtoningen, men jag är mån om att det ska göras på toppnivå i minsta detalj när vi showar.

Har det hänt att du har kommit av dig?

Det måste ha hänt efter alla år. Men det är ytterst sällan för jag har ett fantastiskt textminne. Det har jag haft sen unga år. I ungdomsåren fick jag ofta framföra evighetslånga texter för de kunde jag slå in i skallen. Egentligen är det enda jag kan text, jag kan inget annat. (skratt) Både att skriva krångliga texter och vara rask i artikulationen när det kommer till att leverera dem är vad jag har ägnat mig åt.

Är showerna något som du skriver själv eller gör du det tillsammans med någon?

Oftast är det egenskrivet. Hasse och Tage föreställningen är förstås byggd på deras material. Det var tänkt att jag, Meta Roos, Per Bixström och en tremannaorkester skulle köra den några kvällar. Men det blev en sån succé så vi har spelat 60 till 65 föreställningar. Annars är det mest eget. Lite beror det på konstellationen. Jag jobbade mycket ihop med Lasse Eriksson bla med ”Fyra Lyckliga Män” där vi blandade material.

Tror du att du kommer att ta dig an något annat ämne än Corona framöver?

Det här med Coronan är en slump. Den är anledningen till att jag fick tid. Det är bedrövligt att Coronan finns så det ska inte klinga något positivt om den. Men i min värld så gav den mig ett stickspår som gjorde att det blev de här sångerna. Sådana här dagsaktuella sånger är sånt som ska vara i folks medvetande, ungefär som när man skriver dagsverser. Nu är det bara Corona som gäller och därför har alla de här låtarna handlat om det. Men när det här eländet tar slut, vilket vi hoppas att det gör snart, då kommer jag säkert att fortsätta på den här inslagna vägen i någon form. Troligen inte lika frekvent för när Coronan försvinner så kommer väl en annan typ av jobb tillbaka. Men jag tänker mig att det blir som när man skriver dagsvers. Det händer nånting som man känner att den händelsen var passande, som exempel att Jimmie Åkesson åker och delar ut flygblad att folk inte är välkomna till Sverige, att skriva en låt om. Då kommer det rassla till i sångskallen och jag kommer att göra nånting snabbt. Helst ska det ut samma dag som det har hänt. Det är den framtid jag ser med det här. Men ärligt talat så vet jag inte.

Kommer du att göra nån livestreaming?

Det kan jag mycket väl tänka mig. Men det är bara i sin linda.