När livet inte går som på räls…

Efter att man har beställt en utlandsresa med både tåg och flyg är man lite nöjd med sig själv. Ett av två resalternativ som man inte behöver känna klimatskam över. 50 % schysst med andra ord.

Så kommer då dagen då man ska ta sig till flygplatsen med tåg. Upp i ottan och kollar nätets nyhetssajter om tågen går. Inga svarta rubriker. Blir en frukost i lugn och ro tills frugan får ett sms från tågbolaget som talar om att tågen är inställda och ersätts av bussar. Bussar som blir minst två timmar senare till centralstationen i huvudstaden. Betyder att vi missar planet om vi tar bussen.

Slänger oss i bilen i uppretat tillstånd. Nu är hjärtattacken plus hjärnblödningen nära. Hur klimatsmart kan det vara att hamna i respirator på sjukhuset? Kanske kommer elen från nåt kolkraftverk? Är det någon som tänkt på den skammen?

Med den energi av negativitet som jag bar på i denna stund så kanske det räckt för att driva ett helt sjukhus…

Väl framme i tid och med på planet så undrar man varför det som marknadsförs som framtidens resesätt ska vara så känsligt? Det har ju ändå funnits sen 1800-talet. Ska inte det gå som på räls?

Som ett litet ps ska nämnas att tågbolaget återbetalade våra biljetter utan knussel. En eloge till SJ.