Viktor Fredbäck söker jeansbärares historia

Viktor Fredbäck utsågs till 2016 års vinnare i kategorin Årets samlare i The Collector’s Awards. Under tio år har han skapat en av världens främsta samlingar med vintagejeans. Han har fler än 400 stycken. Ett par av hans jeans ville Levis lägga händerna på. De erbjöd en miljon kronor - men fick nobben. Vad ligger då bakom Viktors samlande? Vi frågade honom.

Hur började ditt samlande?

Jag pluggade på universitetet i Uppsala 2004 till 2007. Då bodde jag ihop med en kille från Eskilstuna som jag hade gått på gymnasiet med. Han pluggade inte utan jobbade med jeans. Hans storebror var jeansdesigner på Lee. Han hade magasin om jeans och jag som student hade bara min studentlitteratur. Hans tidningar med bilder var mycket roligare läsning. Och där fastnade jag för det.

Och då fastnade du även för vintage jeans?

Jag kunde då jag såg nån bild fråga om det gick att köpa dem på Myrorna eller nån annan second hand i Sverige. Han svarade då: nä, nä det går bara att köpa i USA eller på eBay. Det är en sjukt kort historia , men ack så sann.

Är det främst amerikanska jeans du samlar på?

Ja, 99% är amerikanskt i min samling.

Foto: Fredrik Ottosson

Du letar reda på jeans nere i gruvschakt…

Precis. Jag kom i kontakt med en kille för åtta år sedan som hade ett par gamla trasor på eBay. Jag hade en stående fråga om säljaren visste vem plagget hade tillhört och oftast visste man inte det. Men en på tjugo visste och kunde säga att de tillhört deras farfars far. De hade en livshistoria bakom plagget. Det gav mig ett mervärde. Då dök det upp ett gammalt plagg och jag frågade vad det var för något och vem som haft det. Fick till svar att han fått tag i det ute i öknen i en gruva. Jag fattade ingenting. Vadå gruva, berätta mer, skrev jag i ett mail till honom. Då fick jag ett kort svar tillbaka. Ja jag gräver i gruvor. Och så fanns det ett tillägg i mailet: vill du komma ner? Och det ville jag ju, så jag åkte ner på vinst och förlust för åtta år sedan. Sen har vi blivit bra kompisar då jag varit där två gånger om året i åtta års tid. Primärt är det de nedlagda gruvschakten i Nevadaöknen vi besöker.

Har du plaggens historia som någon tillhörande dokumentation till varje plagg?

Det var en av stöttepelarna till boken "True Fit - A Collected History of Denim". Där är mestadels av de här historierna samlade. Det är en coffe table bok med mycket bilder, men den är skriven som en roman. Den handlar mer om mötena och historierna om de som ägt plaggen än om själva plaggens historia.

Hur förvarar du alla jeans? De måste ju ta plats.

De gör ju det. De riktigt dyra grejerna har jag i bankfack. Sen har jag mycket jeans hemma för när jag ska hålla föreläsningar är det inte bara att släpa med sig allting. Det är en viss kostnad med alla plagg jag har så jag försöker hålla föreläsningar hemma i den mån det går. En del finns hos farsan, på landet, lite utspritt. Men de flesta som jag håller föreläsningar om har jag hemma. Jag har de väldigt ovärdigt skulle jag vilja säga. Jag har allting i en gammal brödvagn.

Du jobbar på Frank Dandy och där är det inget åt jeanshållet…

Nej. Jag har fått frågan varför jag inte jobbar med jeans många gånger. När man börjar jobba med sitt intresse och ser en massa måsten då dör intresset. Det vet du själv hur det är. De flesta dagarna på jobbet är ganska kul, men varje år finns det ett x antal dagar som är riktigt mariga. Så vill jag inte ha det med jeansen. Tycker att alla dagarna ska vara solsken. Så jag har medvetet valt det. Sen med alla år som gått, med boken och med den kunskap man fått så har det blivit fler uppdrag, men då har det bara varit kul. Jag har sagt ja till 99% av de uppdrag jag fått och då har det varit glädje i det.

När du besöker Antikmässan i februari tar du med dig några plagg?

Det är tanken. Det är väl inte helt klart vilka jeans som ska med. Vi har kommit överens om att det ska vara en tidsaxel. Jag har jeans som sträcker sig över hundra år. Det ska finnas jeans från 1870 och sen från varje årtionde fram till 1970. Så man kommer att kunna se hundra år av jeans.

Har du något år som du satt som ett slutår, efter detta år samlar jag inte på dem?

Man kan säga att det där slutåret har skjutits bakåt med åren. När jag började var gränsen för vintage 70 talet. Ska jag vara ärlig så är det knappt intressant. Frågar du en enklare jeanssamlare så är 70 talet absolut intressant men efter det så är det helt ointressant. I dagsläget för mig så ligger min gräns på 1930. Efter det årtiondet är det inte intressant längre. Det kommer sig av att jag har det mesta av det.

Foto: Fredrik Ottosson

Då har du inte svårt för att slänga dina egna gamla jeans?

Faktum är, vilket är lite ironiskt, att jag har ca 400 i min samling. Min samling är min samling och ingenting som jag bär. De som jag använder består av två par. Tycker inte att man behöver ha fler än två. I gengäld använder jag dem flitigt.

Det vore väl kul att byta ut sina jeans med några i en gruva..

Tanken har slagit mig.(Skratt)

Har du samlat på något annat?

Nej. När man var liten samlade man på hockeykort och spelkulor. Men inte mer överdrivet än någon annan. Utan det är jeans som varit grejen. Jag har väl tidigare varit som en alkoholist som förnekar sitt beroende. På senare tid har jag erkänt för mig själv att gillar att samla.

Vi tackar dig, Viktor Fredbäck för intervjun och ser fram emot att se din utställning på Antikmässan 16-19 februari.

Posted in Fashion, Jörgen Fredriksson.